Stora Enso attackerat i Tammerfors

I solidaritet med det sociala centret Elba i Warzawa som nyligen vräktes av Stora Enso, samt i solidaritet med Brasiliens landlösa arbetare och folket i Guangxi, Kina, som exploateras genom Stora Ensos Eukalyptus-plantager, så attackerades Tammerfors lokala Stora Enso-kontor med färgbomber och spraymålade budskap.
Kamraterna som genomförde aktionen uppmanar nu alla att attackera Stora Enso i solidaritet med alla som förtrycks och skadas av företagets girgihet. Eftersom att finska staten är den största delägaren i företaget finns det mycket infrastruktur att attackera om en inte vill ge sig på Stora Ensos kontor eller sågverk...

Attack Stora Enso

NO TAV sabotage i Milano

Fyra skjul innehållandes elektriska kontrollenheter sattes i brand under natten den 25 mars. En av dem brann ut helt och orsakade enorma störningar på linjerna mellan Milano-Genua och Milano-Bologna.
NO TAV-graffiti sprayades på platserna för attentaten.
Skadorna uppges ha uppgått till över en miljon euro och det ryktas även om att det kommer att ta över en veckan innan linjerna är helt återställda.

Bilder från Chile

Fredagen den 6 januari, på årsdagen fyra år sedan kamraten Matías Catrileo mördades av snutarna, attackerades och brändes ett skattekontor, en värdetransport och en bil som tillhörde fängelsemyndigheten. Vid tillfället rådde "salida", vilket är detsamma som i Grekland att universiteten utgör frizoner där statens lakejer inte är välkomna och att alla fiender som rör sig inom en Molotovs avstånd attackeras. Det som bilderna visar skedde vid Usah-universitetet.

I en text som följde med bilderna ( Liberacion Total ) uppmärksammade våra kamrater de fångar som mördades när de i februari 2010 försökte fly undan en jordbävning i Chile, alla de fångar som mördats och dött i Honduras och alla fångar och kamrater som nu sitter inspärrade.



Kablar utbrända i Frankrike


I början av mars saboterades elektriska kablar på tre platser som försörjer höghastighetståg mellan Frankrike och Italien med el. Förseningar uppmättes till mellan 20 och 50 minuter på grund av sabotaget. Det är enligt tågbolaget uppenbart att det är ett uppsåtligt sabotage och inte fråga om några koppartjuvar.

Hundratals tjänstemän mobiliserades för att hitta och reparera skadorna som drabbat de 160 höghastighetståg som är beroende av dessa kablar.

Dagen därpå rapporteras det även om ytterligare ett sabotage i regionen, mer info här.

Eko-aktivister saboterar monstermaskiner

Från 325:

Det stora stenbrottet vid Bardon Hill utanför Leictershire i England saboterades i slutet av förra året. Detta är företaget Bardon Aggrigates flaggskepp. BA är en del av koncernen Aggrigate Industries och sysslar bland annat med att avlägsna bergstoppar i Glensanda i Skottland för att göra väggrus. Bardon Hill's stenbrott är över en 1,5 km brett och tre-fyra hundra meter djupt. Stenbrottet avlägsnar bergstoppen som är avsatt som SSSI (en plats som konserveras i vetenskapligt syfte, brittisk term). De planerar att utöka stenbrottet till nya områden och använda över 4,5 km långa rullband för att transportera stenen. Under hela veckan grävdes dagtid borrhål för den nya expansionen medan nattetid kom det besökare som förstörde motorer och hydraulik, limmade lås och borrdelar. Du kunde stå i maskinernas skopor och hjulen på lastbilarna var över 2,5 meter höga. 3 grävmaskiner, 1 bulldozer och 4 lastbilar saboterades.



Bardon Hill Stenbrott





Demonstration till minne av...

Den 10 mars kommer det att på Monastiraki-torget i Aten, Grekland, hållas en demonstration till minne av Lambros Foundas klockan 12:00.
Lambous Foundas var en del av Revolutionary Struggle och dog för två år sedan i strid med snutarna under en aktionsförberedelse.
Demonstrationen hålls även i solidaritet med de fängslade medlemmarna av Revoulutionary Struggle.
Det kommer troligen att bli en varm och anti-auktoritär minnesstund på Atens gator...
För mer info

Loneliness in Struggle av Agueli

Loneliness in Struggle av Agueli, 2008

10 Punkter om Arbete av Agueli

10 Punkter om Arbete av Agueli, 2008

25 personer gripna misstänkta för Anonymous-aktioner

I går, tisdagen den 28/2, greps 25 personer i Chile, Colombia, Argentina och Spanien i en samordnad attack av nationella snutar, vägledda av Interpols underrättelsetjänst.
Enligt Interpols latinamerikanska avdelning så ska dessa 25 personer ha "defaced" och lagt ner flera hemsidor som ägs av statliga myndigheter eller företag i Sydamerika samt Spanien. Flera av aktionerna ska ha riktat sig mot politiker, polisväsendet och olika nyckelpunkter i nationernas infrastruktur.
I och med gårdagens räd ska även 250 hacker-relaterade prylar (datorer, verktyg, mobiltelefoner m.m.) ha beslagtagits.
Det diskuteras nu huruvida en hämndaktion kommer att genomföras. Vi antar att vi kan räkna med det...

Anonymous attackerade det amerikanska fängelseindustriella komplexet

För fyra dagar sedan (24/2) rapporterades det om hur Anonymous "defaced" dvs tog över och ändrade om grafiken, på GEOgroups hemsida. De lämnade även ett meddelande från Anti-Sec.
Hemsidans ursprungliga layout byttes ut mot en hiphop-video som gjorts i solidaritet med Mumia Abu-Jamal.
Meddelandet inleds med:

#######################################################
GEO GROUP PRISON INDUSTRY HACKED & DEFACED BY ANONYMOUS ON #FUCKFBIFRIDAY UMAD??
#######################################################

wiped off the net: geogroup.com thegeofoundationinc.com geogroupcareers.com
geocareinc.com thegeogroupinc.com

och avslutas med:
"...när våra kamrater blir inlåst i kampen mot en repressiv regim, så sker det utan hänsyn till rättsäkerhet, och det glömmer vi inte.
När våra kamrater berövas sina medborgerliga och mänskliga rättigheter, så förlåter vi inte.
Vi kommer att krossa deras fängelser i all dess former och köra bort grisarna från gatan. Vi kommer att bränna ner deras fängelsesamhälle, då det endast är från den gamla världens aska vi kan hoppas på att bygga en ny.

Solidaritet betyder attack!"

För hela texten

 


Down Graded Resistance


För PDF


Down Graded Resistance

av


Bobby Whittenberg-James


Det har varit mycket prat den sista tiden i anti-civ/primitiv anarki/djupekologi-kretsar, om en ny organisation som kallar sig Deep Green Resistance och jag har inte riktigt satt mig in i det än men efter ett par konversationer beslöt jag mig för kasta in min hatt i ringen. Om du inte är bekant med DGR, rekommenderar jag att du kollar in deras hemsida (http://deepgreenresistance.org) innan du fortsätter läsa. Utgå inte från min förklaring av vad och vilka de är. Det är bättre att du formar dig en egen uppfattning innan du ger dig in i min kritik.


När jag läste igenom introduktionen (DEW), Uppförandekoden och Principstadgan, fann jag verken kritik av domesticering, bofasthet, teknologi, arbete, symbolkulturen, medierande institutioner eller jordbruk och den enda hänvisningen till avvecklandet av civilisationen riktade sig specifikt mot den industriella civilisationen. Denna avkortade kritik av civilisationen som DGR lyfter fram, kan mycket väl vara orsaken till många av problemen i organisationens ramverk, teori och program.


Med sitt pådrivande för demokrati, hierarki, organisering (som motsats till autonom koordinering) och vänsteristisk retorik, är de en tydligt anti-anarkistisk grupp. Så jag har svårt att förstå varför så många anarkister skyndar till deras försvar. Det påminner mig rätt mycket om röda anarkister som har sympatier för liberala eller socialistiska partier eller regimer.


Ett av mina första bekymmer är hela idén med organisationer i allmänhet. Det är viktigt att skilja på organisationer och grupper eller nätverk, på organisering och kooperation. Vi behöver inte medlemsregister och uppförandekoder, program, demokratiskt styre och rekrytering för att bygga ett stadigt motstånd. Jag tror att vi många gånger, som ett resultat av våra civiliserade sinnen, tenderar att likställa organisation och standardisering med ändamålsenlighet och effektivitet, med en snabb och enkel lösning. Detta har motbevisats vid många tillfällen (USA, Nationalsyndikalistiska Italien, Sovjetunionen, Nordkorea). Vi behöver inte en snabb och enkel lösning, vi behöver en effektiv lösning.


Ett besök på deras hemsida inleds med deras förklaring av vad Deep Green Resistance är. Det börjar med att civilisationens uppkomst beskrivs, sedan den allmänna aktivistscenens ineffektivitet och byggandet av mänskliga samhällen inuti återställda landbaser. Allt detta är bra. Mitt första orosmoln dyker upp i den femte paragrafen. ” Den industriella civilisationen kan stoppas.” Detta oroar mig då vi gick från att tala om hur problemet är 10000 år av civilisation till den industriella civilisationen. Civilisationen och den industriella civilisationen kan inte bara användas omvartannat hur som helst. Ett civilisationsmotstånd är ett motstånd mot all form av civilisation. Motstånd mot den industriella civilisationen är motstånd mot en typ av civilisation, vilket bär med sig ett osagt medgivande av andra typer av civilisationer.


Min nästa punkt kommer i nästa paragraf där det pratas om skapandet av ”deltagarinstitutioner.” Borde inte civilisationsmotståndet handla om att förkasta institutioner snarare än att skapa dem? Borde inte avinstitutionalisering vara en del av ett anti-civmotstånd? En kritik av civilisation och auktoritet borde verkligen innefatta en kritik av sociala institutioner i allmänhet.
”...alla strategier som siktar på en rättvis framtid måste innehålla en plan för att bygga direktdemokratier baserade på mänskliga rättigheter och hållbar kultur.”


Hållbarhet är definitivt ett nödvändigt mål men jag är nyfiken på resten av resonemanget. Anarki är ett tillstånd utan styre, där varje individ har autonomi, i motsats till ett demokratiskt styre och en mänskliga rättigheters-modell som erbjuds av civilisationen. Demokrati är en form av styre, en form av regerande. Med demokrati följer en standardisering och homogenisering som är lätt att observera. Det måste finnas ett visst mått av uniformitet för att vidmakthålla social ordning och produktion. Processen i sig tenderar att kasta bort och eliminera minoritetsidéer och alienera minoritetsgrupper, såväl som att utmana personlig autonomi och underkasta individen inför det kollektiva och forma en hierarki.


När det kommer till mänskliga rättigheter så har fångar rättigheter. Soldater har rättigheter. Rättigheter, såsom de i allmänhet betraktas, är ett koncept som vuxit fram ur civilisationen. Rättigheter kan beviljas och berövas. I en demokrati kan de röstas bort. Vi kan inte likställa en struktur av rättigheter med befrielse, när rättigheter är något som beviljas eller erkänns av en medierande kropp. Vissa ser giftermål som en mänsklig rättighet. Kalifornien röstade bort rätten för samkönade par att gifta sig. Majoriteten skapar reglerna. Dessa idéer är knappats unika för DGR.


Jag undrar också om transsexuella skulle beviljas ”mänskliga rättigheter” i dessa demokratiskt styrda samhällen? Lierre Keith är öppet anti-trans. Med henne sittandes på en ledarposition i DGR undrar jag vad de har för plan för transsexuella. Skulle ”cis people” ha möjlighet att rösta bort dessa ”mänskliga rättigheter” från transfolket? Under demokratiskt styre och en rättighetsstruktur i motsats till frihet och autonomi, kan majoriteten använda de demokratiska institutionerna för att krossa minoriteten. Det är inte bara sant när det handlar om transfolket. Det skulle kunna vara vilken ras, folkgrupp, kön eller kultur som helst, som majoriteten i en demokrati vill dominera.


Slutet av denna sektionen kopplas samman med deras strategi som kallas Deep Ecological Warfare (numera ändrat till Decisive Ecological Warfare) eller DEW.
Jag är otroligt skeptisk till alla strategier som designats för att vara Strategin med stort S. Det kan inte finnas ”en enda Strategi” som är rätt. Ett organiskt motstånd kan inte syntetiseras. Det kan inte finnas en paraplyorganisation för avvecklandet av något så komplext, nyanserat och med så många lager, som civilisationen. Av språket i deras program och organisationens struktur att döma, ser jag en plan för strukturer och program för byggandet av ett revolutionärt avantgarde.


”För att slå ut industriella system krävs underjordiska nätverk organiserade hierarkiskt eller paramilitärt.” Om vi fortsätter lite längre ner i texten finner vi att ”De ovanjordiska aktivisterna är förkämparna mot auktoriteter. De är de enda som kan mobilisera ett folkligt understöd som behövs för att förhindra fascism.”


Att de nämner fascism så specifikt gör mig väldigt förvirrad. Om vi är emot civilisationen så är vi uppenbarligen emot fascism. Borde vi inte bekämpa kapitalism och socialism? Kanske finns svaret i nästa paragraf.


”Vidare använder ovanjordiska aktivister de utslagna systemen som en möjlighet till att stärka lokalsamhällen och parallella institutioner. Vanligt folk uppmuntras till att ge sitt stöd till deltagarbaserade lokala alternativ ekonomiskt, politiskt och socialt. När ekonomiskt tumult orsakar arbetslöshet och hyperinflation, så anställs folk lokalt för gemenskapens och jordens vinning. I detta scenario, allt medan nationella regeringar runtom i världen kämpar med kriser (som peak oil, livsmedelsbrist, klimatkaos och så vidare) och misslyckas med att ta hand om folk, börjar lokala och direktdemokratiska råd ta över administrationen av grundläggande och nödbehov, och folk betalar istället skatt till dessa lokala entiteter (kanske som en del av en kampanj för samarbetsvägran med makthavarna). Detta sker i samband med att lokalsamhällets arbete med nöd och katastrofberedskap redan påbörjats.”


Uppenbarligen är orsaken till att de specificerade fascism att förenkla skapandet av något slags demokratisk socialistisk idé. Är detta ett förslag till att det finns en progressiv väg till en post-civiliserad värld?


Jag skulle också vilja flika in den här delen av deras Uppförandekod:

”Frihet: DGR-grupper har nolltolerans mot förtryck av alla, människa som icke-människa. Fysisk integritet och känslomässig trygghet är grundläggande mänskliga rättigheter som DGR svurit på att försvara. DGR kommer att utesluta alla medlemmar som våldtar, misshandlar eller förtrycker en annan levande varelse. Maskulinitet, med sin militariserade psykologi och sitt tvångsmässiga våldsförande, måste överges på ett personligt plan och avvecklas på ett globalt.”


Även om det är en bra standard för uteslutning, så finns det ett kryphål. Om du vill våldta, misshandla och utnyttja levande varelser men fortfarande hjälpa DGR, så kan du bli en polis och förse dem med skydd.


”2. Civilisationen, speciellt den industriella civilisationen, är i grunden destruktiv för livet på jorden. Vår uppgift är att skapa en livscentrerad motståndsrörelse som kommer att avveckla den industriella civilisationen med alla medel som krävs. Organiserat politisk motstånd är vår planets enda hopp.”


Politiskt motstånd är i stort sett värdelöst i kampen mot civilisationen. Inte ens en fullskalig revolution skulle kunna omkullkasta civilisationen. Som bäst skulle det bara ersätta den. Civilisationen existerar inte bara i den politiska sfären. Det är en komplex och omfattande institution och ett förtryckande system, som kräver ett holistiskt tillvägagångssätt för att avvecklas.


Detta är något som verkligen får mig att tro, att förändringen i språkbruket kanske faktiskt inte är en tillfällighet. Vi se ett skiljetecken sättas mellan den bredare ”Civilisationen” och den ”industriella civilisationen.” Civilisationen skändade jorden och förslavade levande varelser långt före industrialiseringen. Om vi begränsar vårt motstånd till den politiska sfären eller till politisk revolution, så har vi redan besegrat oss själva.


Jag besökte även en sektion kallad: ”Varför vill ni att jag ska skriv under Uppförandekoden och Principstadgan?” som innehåller stycket ”Din underskrift på det dokumentet visar att du kommit överens med DGR och alla dess medlemmar om att följa koden och principerna. Dessa kan sedan tjäna som bevis i en rättegång, på att DGR inte ger sitt stöd, tolererar eller accepterar någons handlingar, om de skulle vara att spränga ett dagis eller någon annan fruktansvärd handling.”


DGR är en organisation. Som en organisation med identifierbara ledare och en medlemslista, vill de kunna släppa dig som en het potatis om du hamnar i juridiska problem som kan få organisationen att se dålig ut (för makthavarna och den civiliserade samhället). Det är uppenbart att, att spränga ett dagis i luften är fruktansvärt, en handling ovärdig vårt stöd. Om vi då byter ut ordet ”dagis” mot ”damm” eller ”polisbil” eller ”3Gmast” eller ”grävmaskin.” Om du blir gripen i en situation där du gör något som följer ditt samvete, kommer dina kamrater att backa upp dig eller säger de rakt ut till dig att de kommer att lämna dig om du hamnar i en situation som kan ge dålig PR eller försätta organisationen i juridiska problem? Gör inga misstag, organisationen är viktigare än dig. Den kommer inte att ta smällarna för dig. En organisations högsta prioritet måste vara dess egna existens, annars kommer den upphöra att existera. För en organisation är du helt försumbar, speciellt i jämförelse med organisationen själv.


”Alla samhällen” inklusive de fredligaste, speciellt de fredligaste, ”har förstått nödvändigheten uppförandekod, vilket inte är mer än  beteendenormer.”


Detta är en förväxling av två väldigt skilda saker. Beteendenormer är kanske i det närmaste ofrånkomliga men de är inte institutionaliserade och i allmänhet antiauktoritära. Det är en beteendenorm att inte rapa högljutt eller skrika på restauranger men det finns ingen Uppförandekod som folk skriver på innan de går in på en restaurang. De flesta gör i allmänhet bara inte dessa saker för att det ses som en beteendenorm. Oftast blir det inga konsekvenser vid sidan av några äcklade blickar eller att någon ber dem att sluta. Väldigt sällan behöver någon bli avlägsnad med tvång från en restaurang för sådana saker. I folkgrupper som faktiskt har officiellt skrivna lagar eller Uppförandekod finns fortfarande det personliga ansvaret. När vi hänger med vänner finns ingen Uppförandekod att signera men vi kan fortfarande hålla varandra ansvariga och se till att alla är trygga och omhändertagna.


”Alla seriösa organisationer har uppförandekoder, vilka folk förväntas efterleva. De Spanska Anarkisterna hade det. Så även IRA. The Freedom Fighters hade uppförandekod precis som Nat Turner's kämpar. Uppförandekoder är till och med viktigare i en militant motståndsrörelse, som har en historia av dåligt uppförande.”


IRA stödde även den katolska kyrkan, en institution som rutinmässigt våldtar barn och täcker upp det och de dödar folk på grund av deras nationalitet och/eller religion. Detta är inte en organisation vars mönster vi bör forma vårt motstånd efter, speciellt i fråga om uppförande.


”Det finns en falang av moderna anarkister som tror att alla uppförandekoder hindrar deras vilda frihet eller i övrigt är olämpliga. Dessa människor har gjort stor skada på den moderna anarkismen. De är okunniga om den anarkistiska historien och den av sociala rörelsers. Anarkister genom historien har förstått vikten av uppförandekoder. Emma Goldman till exempel och de Spanska Anarkisterna. (Männen fick inte dricka, våld mot kvinnor var oacceptabelt, män som låg med prostituerade var oacceptabla, skrytande var oacceptabelt: de skulle föra sig med respekt och värdighet.)”


Det verkar som att de flesta jägar-samlargrupper, de enda som uppnått anarki någon längre tidsperiod, verkar hålla med oss moderna anarkister. Mbuti och !Kung-folken har inga uppförandekoder men de har beteendenormer och sätt att skydda sina stammedlemmars respekt och värdighet på.


Vår meningsskiljaktighet handlar inte om huruvida det finns olika beteenden och handlingar som är oacceptabla i en gemenskap. Det handlar om huruvida vi vill fostra respektfulla interaktioner genom auktoritära eller anarkistiska metoder.


Jag antar att när de refererar till ”de” spanska anarkisterna så menar de de berömda CNT-FAI. Dessa organisationer är verkligen inte de som bör tolkas eller idealiseras som ikoner för anarki. De var hierarkiskt organiserade, auktoritära till sin natur och hade till och med platser i den spanska regeringen. Deras slutmål var inte heller anarki utan socialism. Låt oss aldrig glömma att deras revolution misslyckades i att uppnå den socialistiska utopi de strävade efter, ännu mindre anarki, som är någonting helt annat. Detta argument är som att säga att då Murray Rothbard kallade sig anarkist och förespråkade marknadskapitalism, vilket inkluderade en barnmarknad, är det okej för anarkister att sälja barn och att det är en anarkistisk handling att göra så. Anarko-kapitalism och anarko-syndikalism är båda hierarkiska auktoritära läror av det anarkistiska tänkandet och därför finner vi auktoritära tendenser och idéer hos dem. Det rättfärdigar inte att de används av anarkister.


”Den moderna, individualistiska, kapitalistiska uppförandekoden i Väst, är att det inte kan finnas någon annan kod än den som gynnar individen allra mest.”


Kapitalismen är inte individualistisk. Retoriken kan vara den av individen men i praktiken är den beroende av ett hierarkiskt klassystem, som är ett kollektivt arrangemang. Det finns en Uppförandekod i det kapitalistiska samället. Den kallas oftast för ”lagen” och den hindrar oftast individer från att få det de behöver mest.


Vad DGR verkar säga är att det i det kapitalistiska samhället är fritt fram för individen att göra det som gynnar den mest och att det inte finns någon lag som håller tillbaka den. Det låter som anarki men det är inte verkligheten i det kapitalistiska samhälle som jag lever i. Samhället jag lever i är designat för att gynna ett litet fåtal på bekostnad av de många och den individ som vågar försöka ta mer än den blivit tilldelad och ertappas i sitt försök, konfronteras med Uppförandekodens fulla kraft.


”De flesta mänskliga samhällen före civilisationens uppkomst baserades på ömsesidigt ansvar och samarbete.”


Ja, det fanns ömsesidig respekt och samarbete men INGEN Uppförandekod.


”Men frihet i ett kapitalistiskt samhälle baseras på isolerade alienerade individer inuti en rättighetsstruktur, som om vi inte alla är beroende av varandra.”


Förespråkar inte DGR en rättighetsstruktur under demokratiskt styre för sina samhällen?


Vad jag inte ser är vilken världsvision DGR förespråkar. Jag menar inte en färdig ritning eller något. Jag förstår bara inte vad det övergripande målet är. Jag förstår uppmaningen till en demokratisk deltagarbaserad socialism och autonoma samhällen. Jag förstår målet med att störta den industriella civilisationen. Detta gör mig nyfiken på huruvida vi talar om en autonom jordbruks – eller hortikulturell demokratisk socialistisk civilisation. Jag hör en uppmaning till en rättgihetsstruktur och en nedlåtenhet mot individualism. Jag hör en plan på att avveckla den industriella civilisationen men vad händer sedan?


Jag fortsätter höra att då vi har en gemensam fiende borde vi förenas för att tillsammans slåss mot den men min fiendes fiende är inte nödvändigtvis min vän. Något som anarkister ofta blir varse i socialistiska revolutioner, så fort socialisterna fått makten och inte längre behöver anarkisterna. DGR säger att de existerar för att det finns ett akut behov av ett välriktat motstånd och jag hör många i den pågående diskussionen runt DGR försvara en sådan organisations existens på samma grunder. Jag tror inte att någon i anti-civ/djupekologi/primitivist-miljön förnekar det akuta behovet. Det är inte det som är frågan.


Frågan är snarare: ”Hur vill vi att vårt välriktade motstånd ska se ut?” ”Hur kommer det att manifestera sig självt?” ”Vill vi att vårt motstånd ska baseras på organisering eller frivilligt samarbete?” ”Vill vi att det ska vara auktoritärt eller anarkistiskt?”


Jag kan inte hjälpa utan att se en parallell mellan civilisationens principer och organisering/organisation. DGR och andra aktivistorganisationer eller avantgarden, liksom civilisationen, tar något vilt och organiskt, organiserar det, kodifierar det och vidmakthåller den ordningen, ger auktoritära direktiv till något som en gång varit flytande och autonomt. Vi behöver större antal men vi behöver inte rekryter eller aktivister. Vi behöver autonoma krigare och dissidenter, som är redo att förenas på ett organiskt sätt och att samarbeta för att störta det som förtrycker oss alla och förstör vår källa till liv.


I kamp för Anarki,

Bobby Whittenberg-James

Oroligheter i Senegal inför första presidentvalet på fem år

Senegalesiska kravallsnutar

Polisen satte häromdagen in alla sina icke-dödliga resurser mot ett uppbåd av demonstranter som skanderade "Befria Folket!" och spridda skaror av ungdomar som höll upp sina armar i ett X. En symbol för Senegals 12 miljoner människor som håller varandras händer slutna tillsammans.

Polisen som satte in vattenkanoner, enorma mängder tårgas och gummikulor, lyckades i tumultet skjuta in tårgas i en Moské full av muslimer som bad. De flesta resurserna lades på att hindra demonstranterna från att samlas på "Independence Square."

Demonstranterna satte eld på däck, träbord och kastade skräp och sten på polis eller barrikaderade gatorna med dem. En västerländsk reporter rapporterade om en snut som sköt skarpt mot individer som kastade sten på en polisbil men ingen verkar ha skadats.

Gatustriderna fortsatte under kvällen och natten och flera uppges ha skadats, bland annat flera journalister.

Under dagens stridigheter släpades en 61-årig kvinna iväg av polisen, skrikandes och protesterandes, jagad av journalister som ville intervjua henne. Hon fällde en fin liknelse efter att hon släppts från fångenskapen:

"Det är inte lätt att rycka upp rötterna på ett baobab-träd som stått i 40 år. I botten av vår smärta, förväntade vi oss förändring. Wade (presidenten) - när han var i opposition - brukade säga till ungdomarna, om ni inte har något jobb sträck upp era nävar. Som du ser, våra nävar är fortfarande i luften."

Videoklipp från Bahrain - Du kommer inte att tro dina ögon

Här följer tre videoklipp, varav de två första är sjukt inspirerande medan det sista är väldigt obehagligt. Så om du inte vill se folk som skjuts skadade eller till döds, titta inte på det tredje klippet.

Ännu en bortglömd arabstat revolterar

I Bahrain, som är en liten önation i persiska viken, var det stora delar av befolkningen som inspirerades av den Arabiska våren. Folk organiserade sig, arrangerade demonstrationer och folksamlingar. Lokalorganisering formade på många ställen en motvikt mot staten som inte alltför länge varit en parlamentarisk stat utan en diktatur precis som flera av de omgivande staterna.
Upproret slogs ner, inte av Bahrainska staten utan av styrkor från bl.a. Saudarabien och andra grannländer, som tillkallats efter att de inhemska styrkorna visats sig underlägsna. Styrkorna kväste upproret och förstörde en betydelsefull staty på torget Pearl Roundabout, där de största demonstrationerna brukar samlas. Det senaste året har mindre initativ och demonstrationer hållts vid liv men inte lett till några större massaktioner.
Under tisdagen var det årsdagen sedan upproret startade förra året och de större vägarna runt huvudstaden kantades av militärfordon. Dagen innan, måndagen, så hade 10000 personer samlats i en tillståndsgiven demonstration som arrangerats av den politiska oppositionen. Flera grupper försökte bryta sig ur demonstrationen för att nå torget men attackerades snart av extrema mängder tårgas från polisen.
Även om kampen för många är en kamp för demokratiska reformer så är frustrationen stark och många har fått nog. Många är redo för ännu en arabisk vår...

Intressant Intervju om Det Väpnade Motståndet i Syrien

http://www.aljazeera.com/indepth/features/2012/02/201221315020166516.html

Rumänien stänger ner elexporten för att klara kylan

För att tillgodose det rumänska folkets hushålsbehov av el har nu Rumänien helt lagt ner exporten av el till andra länder och begränsat företagens tillgång till elen. Detta på grund av den hårda kylan som hotar att slå ut stora delar av befolkningen om de inte får värme och el. Beslutet gäller from den 16 februari till den 15 mars.
På vissa platser i området har minus 40 grader uppmätts och under 24 timmar, när det var som kallast, dog fem personer bara av kylan.
Under det senaste dygnets hårda snöstormar så har 259 byar skurits av från omvärlden och 31 är helt frånkopplade elnätet.
Metrologer spår att denna extremvinter kommer att hålla sig kvar tills i slutet på denna månad, med risken att fler människoliv kommer att tas i snöstormarna.
Ännu ett tecken på staten och den centraliserade maktens oförmåga att värna om sina medborgarslavar. Ännu ett tecken på hur skör infrastrukturen är i det moderna samhällets vidmakthållande.
Vi sänder all vår styrka till de som saknar värme.

Solidaritetsaktion i Köpenhamn för våra grekiska kamrater

Ett 50tal kamrater samlades igår, den 12 februari, utanför den grekiska ambassaden i Köpenhamn för att visa sitt stöd för kampen mot kapitalism i Grekland. Folket samlades utanför ambassaden och stannade där i två timmar, skanderade slagord och skyltade med banderoller. Snuten försökte kräva en representant att förhandla med men blev såklart förvägrade någon förhandling. Manifestationen avslutades med ett demo-tåg som gick längs Ströget och runt Köpenhamns stadskärna.

Not a step back.
Kick out the banksters, IMF, the govenment and the monetary monarchs.
Solidarity to the struggle of the Greek people.
One world – one revolution.



Israel utsatt för ambassadörsattacker

Närapå simultant skulle två bilbomber utlösas i New Delhi, Indien och Thibilsi, Georgien. Målen var israeliska ambassadörsbilar. I New Delhi exploderade den och fyra personer skadades. I Thibilsi fann föraren vad som visade sig vara en granat i bilens underrede. Den desarmerades senare av polis.
Israel har lovat att svara på attacken och förutsätter självklart att det är Hizbollah som ligger bakom.

Beduiner härjar i öknen

Den senaste månaden har olika beväpnade beduingrupper tagit gisslan och attackerat främst den egyptiska staten. Dels tre äldre sydkoreanska turister, dels tjugo kinesiska gästarbetare och slutligen två poliser och 17 värnpliktiga vid Sinai.
Anledningen till att de gör detta och andra attacker är för att markera att det känner sig diskriminerade av den egyptiska staten. Polisaktionen var ett svar på en beduin som gripits medan han försökte smuggla in cigaretter till Israel. De har krävt ett utbyte av fängslade beduinmedlemmar mot poliserna medan turisterna släpptes efterhand och gästarbetarna bara efter ett par dagar.

Förvildas Sommarläger 31/5-4/6

I år arrangeras det andra Förvilda-lägret och vi kommer fortsätta där vi avslutade sist. Denna gång i mellersta Sverige. Förutom diskussioner kring olika kamper, projekt och internationella samarbeten, vill vi även lägga stor fokus på lokala kamper som ofta förvsinner i mediakaoset. Från dammbyggen i norra Sverige till kärnavfallstransporter i Tyskland och höghastighetståg i Italien. Vi är övertygade om att olika initativ kan inspirera varandra till nya idéer, perspektiv och utmaningar. Vi vill fortsätta sammankoppla kamperna i staden med kamperna som förs i glesbygden.

 

Vi vill skapa diskussion kring kontinuitet. Hur håller vi ett motstånd vid liv och hälsa? Vi vill diskutera hur olika grupper och rörelser med olika perspektiv kan samarbeta för att skapa en hållbar och långsiktig sammanhållning. Vad har en bonde i Ångermanland gemensamt med en student i Lund, en samekvinna i en sameby med en arbetslös man i förorten?

 

Viktigast av allt, vi vill dela med oss och ta del av andras erfarenheter och verkligheter. Olika metoder, perspektiv och kampteman.

 

Från diskussioner till praktiska övningar. Vi kommer att arrangera workshops som sätter diskussionernas ord i praktik.

 

Är du intresserad av att delta, att hålla i en workshop eller har frågor om lägret?

Skriv till: kontakt@forvilda.se

 

För mer information, besök: http://www.forvilda.se

Inbjudan som PDF

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0