Brev från Silvia Guerini
Stor är den ansträngning den schweiziska åklagaren bemödar sig för att isolera oss från resten av rörelsen och våra kamrater, vilkas närhet, solidaritet och kärlek har uttryckts i många brev, solidaritetshälsningar och organiserade initiativ. Kommunikationen med utsidan störs konstant genom långsam och villkorlig posthantering och att stoppa denna kommunikation är att stoppa vår enda möjlighet att fortsätta kampen och vara våra kamrater nära.
Den extremt långa tid det tar för postcensuren, försvårar våra försök att skicka ut texter och andra bidrag till rörelsen utan att de blir inaktuella, gör våra nödvändiga debatter och förbindelser med kamrater, våra möjligheter att aktivt delta i solidaritets- och kampinitiativ och tidskriften " Terra Selvaggia - anticivilisatoriska sidor" mycket svårare.
Sedan månader tillbaka har restriktionerna kring breven förvärrats, nu tillåts vi att ta emot tre brev och skicka tre brev per vecka.
Denna vecka av mobilisering är ett nödvändigt politiskt svar på försöket att isolera oss från resten av rörelsen och kampen, vi låter inte deras repression ske i det fördolda. Ett försök till detta de inte kunde förhindra var den kollektiva hungerstrejk jag, Costa, Billy och Marco Camenish genomförde i september. De har inte heller kunnat förhindra stärkandet av vår grönanarkistiska identitet eller fortsättningen på det kampförlopp som påbörjats runt vårt fall...
Tvångsförflyttningarna av Marco Camenish till högsäkerhetsfängelset i Orbe, av Costa Bern till Thun och Billy från Thun till Bern, är att betrakta som en repressiv manöver och ett repressivt svar på vår hungerestrejk, solidaritetsaktioner och kampanjen "Kampanjen för Politiska Långtidsfångars Befrielse".
Dessa repressiva försök att isolera oss kan inte stoppa den viktiga och nödvändiga kampanjen, inte rörelsens kamp eller närhet eller kampens starka solidaritet eller beslutsamhet på insidan såväl som utsidan.
Jag deltar i och med min hungerstejk från den 30 november - 5 december i "Det Internationella Symposiumet" mot isolering, rasism, förtryck och exploatering.
Jag vill uppmärksamma och minnas massakern i de turkiska fängelserna den 19 december. Då den turkiska staten inte lyckades slå ner de hungerstrejande revolutionärernas vilja, gick de över till fysisk eliminering: 28 stycken kamrater mördades genom skjutvapen, kemiska bomber, tortyr och brännande av ännu levande kamrater. Hundratals kränkta och för alltid stympade fångar. En massaker som gernomfördes synkroniserat i 20 fängelser samtidigt och de lyckas inte stoppa de politiska fångarnas och den revolutionära rörelsen på utsidans motstånd.
Jag vill uttrycka min solidaritet med SRI:s fångar, PKS(r) och GRAPO, som från den 1 december befunnit sig i hungerstrejk varje tisdag och fredag.
Den spanska staten för en repressions- och förstörelsepolitik mot de politiska fångarna: Splittring, isolering och med sin "Doktrin Parot", som de använder för att förlänga fångarnas straff till den grad att det blir livstidsstraff... Och vågorna av repression, häktningarna och tortyren av baskiska kamrater i fängelserna fortsätter oupphörligen. Som de hårda attackerna mot den baskiska ungdomsrörelsen och bannlysningen av organisationen SEGI.
Dessa attacker är inte att betrakta som isolerade händelser utan som delar av en omfattande global process av repression och förtryck av alla politiska fångar, som inte förtiger sin revolutionära historia och identitet, och alla former av kamp på in- eller utsidan.
I solidaritet också med de politiska fångarna i Argetina, Mexiko, Chile och de kämpande Mapuche-fångarna.
Solidaritet och Frihet med alla revolutionära fångar.
För "Mobiliseringsvecka mot isoleringen" och för vår solidaritet genomför jag ännu en hungerstrejk mellan den 6-12 december. På insidan och utsidan en enad kamp!
Vår kraft ligger i vår medvetenhet, att vår jord är döende, i mötet med blickarna hos djur i bur, i våra hjärtans slag för kampens passion, för alltid i oss vilda andar omöjliga att betvinga... tills det sista andetaget...
Silvia Guerini, Biel-fängelset, december 2010
Den extremt långa tid det tar för postcensuren, försvårar våra försök att skicka ut texter och andra bidrag till rörelsen utan att de blir inaktuella, gör våra nödvändiga debatter och förbindelser med kamrater, våra möjligheter att aktivt delta i solidaritets- och kampinitiativ och tidskriften " Terra Selvaggia - anticivilisatoriska sidor" mycket svårare.
Sedan månader tillbaka har restriktionerna kring breven förvärrats, nu tillåts vi att ta emot tre brev och skicka tre brev per vecka.
Denna vecka av mobilisering är ett nödvändigt politiskt svar på försöket att isolera oss från resten av rörelsen och kampen, vi låter inte deras repression ske i det fördolda. Ett försök till detta de inte kunde förhindra var den kollektiva hungerstrejk jag, Costa, Billy och Marco Camenish genomförde i september. De har inte heller kunnat förhindra stärkandet av vår grönanarkistiska identitet eller fortsättningen på det kampförlopp som påbörjats runt vårt fall...
Tvångsförflyttningarna av Marco Camenish till högsäkerhetsfängelset i Orbe, av Costa Bern till Thun och Billy från Thun till Bern, är att betrakta som en repressiv manöver och ett repressivt svar på vår hungerestrejk, solidaritetsaktioner och kampanjen "Kampanjen för Politiska Långtidsfångars Befrielse".
Dessa repressiva försök att isolera oss kan inte stoppa den viktiga och nödvändiga kampanjen, inte rörelsens kamp eller närhet eller kampens starka solidaritet eller beslutsamhet på insidan såväl som utsidan.
Jag deltar i och med min hungerstejk från den 30 november - 5 december i "Det Internationella Symposiumet" mot isolering, rasism, förtryck och exploatering.
Jag vill uppmärksamma och minnas massakern i de turkiska fängelserna den 19 december. Då den turkiska staten inte lyckades slå ner de hungerstrejande revolutionärernas vilja, gick de över till fysisk eliminering: 28 stycken kamrater mördades genom skjutvapen, kemiska bomber, tortyr och brännande av ännu levande kamrater. Hundratals kränkta och för alltid stympade fångar. En massaker som gernomfördes synkroniserat i 20 fängelser samtidigt och de lyckas inte stoppa de politiska fångarnas och den revolutionära rörelsen på utsidans motstånd.
Jag vill uttrycka min solidaritet med SRI:s fångar, PKS(r) och GRAPO, som från den 1 december befunnit sig i hungerstrejk varje tisdag och fredag.
Den spanska staten för en repressions- och förstörelsepolitik mot de politiska fångarna: Splittring, isolering och med sin "Doktrin Parot", som de använder för att förlänga fångarnas straff till den grad att det blir livstidsstraff... Och vågorna av repression, häktningarna och tortyren av baskiska kamrater i fängelserna fortsätter oupphörligen. Som de hårda attackerna mot den baskiska ungdomsrörelsen och bannlysningen av organisationen SEGI.
Dessa attacker är inte att betrakta som isolerade händelser utan som delar av en omfattande global process av repression och förtryck av alla politiska fångar, som inte förtiger sin revolutionära historia och identitet, och alla former av kamp på in- eller utsidan.
I solidaritet också med de politiska fångarna i Argetina, Mexiko, Chile och de kämpande Mapuche-fångarna.
Solidaritet och Frihet med alla revolutionära fångar.
För "Mobiliseringsvecka mot isoleringen" och för vår solidaritet genomför jag ännu en hungerstrejk mellan den 6-12 december. På insidan och utsidan en enad kamp!
Vår kraft ligger i vår medvetenhet, att vår jord är döende, i mötet med blickarna hos djur i bur, i våra hjärtans slag för kampens passion, för alltid i oss vilda andar omöjliga att betvinga... tills det sista andetaget...
Silvia Guerini, Biel-fängelset, december 2010
Kommentarer
Postat av: ace
Att fångarna diskrimineras på de där sättet med posten är inte okey, hur ska man göra för att få stopp på fängelsernas post diskriminering?
Vill agera utifrån men vet ej hur? makten måste stoppas!
Trackback
