Kidsen härjar för en annan verklighet

Från GöteborgsPosten:

"Ungdomsgäng angrep bussar

Ett tiotal ungdomar kastade brinnande vätska på två bussar i Lindome centrum på tisdag kväll.

Relaterat

Flera bussar har utsatts för skadegörelse i Lindome centrum.

 

- Det var kaotiskt och stressat. Det kan man förstå när passagerare ombord på en buss blir attackerade av ett tiotal personer, säger polisens presstalesman Stefan Gustafsson.

Det var klockan 20.12 som polisen fick larm om att ett tiotal ungdomar kastat brinnande vätska på två bussar som befunnit sig vid Almåsgången i Lindome centrum.

 

- Vi vet inte vad det var för vätska, eller om bussarna fick materiella skador. Det återstår att se, säger Stefan Gustafsson.

 

Ungdomsgänget var inte maskerat vid tillfället men enligt polisen bar många av dem luvtröjor med luvan uppdragen för att dölja ansiktet. Ingen har ännu gripits.

Enligt bussledningscentralen skall ungdomarna även ha försökt att tända eld på bussens däck. Men bussarna lyckades köra vidare och inga personskador har rapporterats.

 

All busstrafik till platsen stoppades.

- Bussbolaget vill inte riskera att det händer igen, uppger polisen."

 



Attacker som denna sker i en verklighet som gör allt för att bibehålla sitt grepp om sina invånare. Det är en verklighet utan acceptans för andra verkligheter och när andra verkligheter tränger sig på - som de tio kidsens verkligheter - slår det hårt tillbaka mot dem.



Ett område blir stämplat och stämpeln sprids som en löpeld genom den dominerande verkligheten. Folk blir skrämda och undviker eller lämnar området. Kidsen sopas undan i den mörka bakgrunden, där alla som inte står ut med den moderna verkligheten hamnar. Livet blir inte bättre. Det blir förmodligen inte sämre heller, så länge de inte vill lyssna på den rådande verkligheten, internalisera dess standard och hata sig själv för att inte leva upp till den.



Snabbt undansopat, stämpeln fixad och några patrullbilar extra, så återgår den dominerade verkligheten till sin hetsiga framfart. De traumatiserade busspassagerarna ges passande verktyg att hantera händelsen med; främlingsfientlighet, förakt och starkare rädsla för de egendomslösa, unga och fattiga, vilket i sin tur skapar en större lojalitet gentemot och trygghet i systemet. Skapar associationer till filmer där ett avbrott i verklighetsproduktionen snabbt åtgärdas av "städ-team" eller "bug-programvara" och plötsligt är det som att ingenting har hänt.



Saken är den att det händer hela tiden och det händer överallt. Det är inte politiskt. Det är inte ekonomiskt. Det är en kamp för att frigöra sig från en verklighet som hindrar en själv från att leva efter sina drömmar och de önskningar som finns i ens hjärta. Att bryta sig loss från fängelserna i våra huvuden och följa våra hjärtan...



Det betyder inte att bussattacken var något fantastiskt. Den bär dock fröet till något fantastiskt i sig.



DVM

Attacker som denna sker i en verklighet som gör allt för att bibehålla sitt grepp om sina invånare. Det är en verklighet utan acceptans för andra verkligheter och när andra verkligheter tränger sig på - som de tio kidsens verkligheter - slår det hårt tillbaka mot dem.
Ett område blir stämplat och stämpeln sprids som en löpeld genom den dominerande verkligheten. Folk blir skrämda och undviker eller lämnar området. Kidsen sopas undan i den mörka bakgrunden, där alla som inte står ut med den moderna verkligheten hamnar. Livet blir inte bättre. Det blir förmodligen inte sämre heller, så länge de inte vill lyssna på den rådande verkligheten, internalisera dess standard och hata sig själv för att inte leva upp till den.
Snabbt undansopat, stämpeln fixad och några patrullbilar extra, så återgår den dominerade verkligheten till sin hetsiga framfart. De traumatiserade busspassagerarna ges passande verktyg att hantera händelsen med; främlingsfientlighet, förakt och starkare rädsla för de egendomslösa, unga och fattiga, vilket i sin tur skapar en större lojalitet gentemot och trygghet i systemet. Skapar associationer till filmer där ett avbrott i verklighetsproduktionen snabbt åtgärdas av "städ-team" eller "bug-programvara" och plötsligt är det som att ingenting har hänt.
Saken är den att det händer hela tiden och det händer överallt. Det är inte politiskt. Det är inte ekonomiskt. Det är en kamp för att frigöra sig från en verklighet som hindrar en själv från att leva efter sina drömmar och de önskningar som finns i ens hjärta. Att bryta sig loss från fängelserna i våra huvuden och följa våra hjärtan...
Det betyder inte att bussattacken var något fantastiskt. Den bär dock fröet till något fantastiskt i sig.
DVM


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0