Italienska FAI skjuter skarpt
För några veckor veckor sedan skadeskjöts Roberto Adinolfi, en kärnkraftsingenjör och tillika boss på bolaget Ansaldo Nucleare (som ägs av Finmeccanica), av en FAI-cell i Genua.
De ska ha varit drygt fem personer som genomförde aktionen, varav fyra höll koll på omgivningen och flyktfordonen och en avfyrade skottet. Det skedde i dagsljus och skytten var maskerad med hjälm. Skottet var uppenbarligen menat att skada och inte döda, varför det träffade i knät.
En kommuniké spreds sedan till olika medier och utlöste panik i bland makthavare och skraja italienare. (Har de något att vara rädda för, så kanske det beror på vad de bär ansvar för i sitt vardagliga liv och räds att stå till svars för.)
Gruppen som tog på sig ansvaret kallar sig för the "Olga cell of the FAI" efter den fängslade kamraten i Grekland, Olga Ikonomidou - som nyligen förflyttats mellan fängelser.
Precis som det förutspåtts har nu rampljuset från flera staters repressiva styrkor, riktats mot en relativt liten grupp människor och resurserna för att få tag på dessa kamrater ökar konstant. Myndigheterna erkänner själva hur allvarligt det är och att de har underskattat dessa grupper. Mer om det finns att läsa på engelska här.
Den intressanta frågorna är: Hur ska vi, som inte har modet/dumheten till att skjuta en fiende/annan människa i knät, hantera när kamrater gör det?
Ska vi bara hylla dem för att de genomför militanta aktioner som vi i vart fall teoretiskt kan ge vårt stöd? Ska vi fördöma dem för att de suddar ut gränserna som ändå funnits ett längre tag för militans och våld bland många anarkister?
Vad har det för effekt i kampen för en global kollaps av det förtryckande systemet? Effekt på andra kamper? På mer lokalbaserade självorganiseringsprojekt? På samhället i stort?
Vad tycker ni?
De ska ha varit drygt fem personer som genomförde aktionen, varav fyra höll koll på omgivningen och flyktfordonen och en avfyrade skottet. Det skedde i dagsljus och skytten var maskerad med hjälm. Skottet var uppenbarligen menat att skada och inte döda, varför det träffade i knät.
En kommuniké spreds sedan till olika medier och utlöste panik i bland makthavare och skraja italienare. (Har de något att vara rädda för, så kanske det beror på vad de bär ansvar för i sitt vardagliga liv och räds att stå till svars för.)
Gruppen som tog på sig ansvaret kallar sig för the "Olga cell of the FAI" efter den fängslade kamraten i Grekland, Olga Ikonomidou - som nyligen förflyttats mellan fängelser.
Precis som det förutspåtts har nu rampljuset från flera staters repressiva styrkor, riktats mot en relativt liten grupp människor och resurserna för att få tag på dessa kamrater ökar konstant. Myndigheterna erkänner själva hur allvarligt det är och att de har underskattat dessa grupper. Mer om det finns att läsa på engelska här.
Den intressanta frågorna är: Hur ska vi, som inte har modet/dumheten till att skjuta en fiende/annan människa i knät, hantera när kamrater gör det?
Ska vi bara hylla dem för att de genomför militanta aktioner som vi i vart fall teoretiskt kan ge vårt stöd? Ska vi fördöma dem för att de suddar ut gränserna som ändå funnits ett längre tag för militans och våld bland många anarkister?
Vad har det för effekt i kampen för en global kollaps av det förtryckande systemet? Effekt på andra kamper? På mer lokalbaserade självorganiseringsprojekt? På samhället i stort?
Vad tycker ni?
Kommentarer
Trackback
