Anonymous kapar telefonmöte mellan FBI och Scotland Yard
Kidsen härjar för en annan verklighet
Från GöteborgsPosten:
"Ungdomsgäng angrep bussar
Ett tiotal ungdomar kastade brinnande vätska på två bussar i Lindome centrum på tisdag kväll.
Relaterat
Flera bussar har utsatts för skadegörelse i Lindome centrum.
- Det var kaotiskt och stressat. Det kan man förstå när passagerare ombord på en buss blir attackerade av ett tiotal personer, säger polisens presstalesman Stefan Gustafsson.
Det var klockan 20.12 som polisen fick larm om att ett tiotal ungdomar kastat brinnande vätska på två bussar som befunnit sig vid Almåsgången i Lindome centrum.
- Vi vet inte vad det var för vätska, eller om bussarna fick materiella skador. Det återstår att se, säger Stefan Gustafsson.
Ungdomsgänget var inte maskerat vid tillfället men enligt polisen bar många av dem luvtröjor med luvan uppdragen för att dölja ansiktet. Ingen har ännu gripits.
Enligt bussledningscentralen skall ungdomarna även ha försökt att tända eld på bussens däck. Men bussarna lyckades köra vidare och inga personskador har rapporterats.
All busstrafik till platsen stoppades.
- Bussbolaget vill inte riskera att det händer igen, uppger polisen."
Attacker som denna sker i en verklighet som gör allt för att bibehålla sitt grepp om sina invånare. Det är en verklighet utan acceptans för andra verkligheter och när andra verkligheter tränger sig på - som de tio kidsens verkligheter - slår det hårt tillbaka mot dem.
Ett område blir stämplat och stämpeln sprids som en löpeld genom den dominerande verkligheten. Folk blir skrämda och undviker eller lämnar området. Kidsen sopas undan i den mörka bakgrunden, där alla som inte står ut med den moderna verkligheten hamnar. Livet blir inte bättre. Det blir förmodligen inte sämre heller, så länge de inte vill lyssna på den rådande verkligheten, internalisera dess standard och hata sig själv för att inte leva upp till den.
Snabbt undansopat, stämpeln fixad och några patrullbilar extra, så återgår den dominerade verkligheten till sin hetsiga framfart. De traumatiserade busspassagerarna ges passande verktyg att hantera händelsen med; främlingsfientlighet, förakt och starkare rädsla för de egendomslösa, unga och fattiga, vilket i sin tur skapar en större lojalitet gentemot och trygghet i systemet. Skapar associationer till filmer där ett avbrott i verklighetsproduktionen snabbt åtgärdas av "städ-team" eller "bug-programvara" och plötsligt är det som att ingenting har hänt.
Saken är den att det händer hela tiden och det händer överallt. Det är inte politiskt. Det är inte ekonomiskt. Det är en kamp för att frigöra sig från en verklighet som hindrar en själv från att leva efter sina drömmar och de önskningar som finns i ens hjärta. Att bryta sig loss från fängelserna i våra huvuden och följa våra hjärtan...
Det betyder inte att bussattacken var något fantastiskt. Den bär dock fröet till något fantastiskt i sig.
DVM
Attacker som denna sker i en verklighet som gör allt för att bibehålla sitt grepp om sina invånare. Det är en verklighet utan acceptans för andra verkligheter och när andra verkligheter tränger sig på - som de tio kidsens verkligheter - slår det hårt tillbaka mot dem.
Ett område blir stämplat och stämpeln sprids som en löpeld genom den dominerande verkligheten. Folk blir skrämda och undviker eller lämnar området. Kidsen sopas undan i den mörka bakgrunden, där alla som inte står ut med den moderna verkligheten hamnar. Livet blir inte bättre. Det blir förmodligen inte sämre heller, så länge de inte vill lyssna på den rådande verkligheten, internalisera dess standard och hata sig själv för att inte leva upp till den.
Snabbt undansopat, stämpeln fixad och några patrullbilar extra, så återgår den dominerade verkligheten till sin hetsiga framfart. De traumatiserade busspassagerarna ges passande verktyg att hantera händelsen med; främlingsfientlighet, förakt och starkare rädsla för de egendomslösa, unga och fattiga, vilket i sin tur skapar en större lojalitet gentemot och trygghet i systemet. Skapar associationer till filmer där ett avbrott i verklighetsproduktionen snabbt åtgärdas av "städ-team" eller "bug-programvara" och plötsligt är det som att ingenting har hänt.
Saken är den att det händer hela tiden och det händer överallt. Det är inte politiskt. Det är inte ekonomiskt. Det är en kamp för att frigöra sig från en verklighet som hindrar en själv från att leva efter sina drömmar och de önskningar som finns i ens hjärta. Att bryta sig loss från fängelserna i våra huvuden och följa våra hjärtan...
Det betyder inte att bussattacken var något fantastiskt. Den bär dock fröet till något fantastiskt i sig.
DVM
Sju rutor krossade hos Myrorna i Örebro
Se bilder
Djurens befrielsefront säger: "De säljer fortfarande päls. Men inte länge till..."
UpprorsBladet är tillbaka!
Efter att deadline passerats mer än en gång kommer äntligen ett extranummer av UpprorsBladet med fokus på FAI/IRF.
Regn och Eld
'Regn och Eld' - Uttalande från en brittisk FAI-sektor
Regn och Eld
Denna text skrevs i samband med det växande sociala kriget i Europa och våra försök att lokalisera oss själva i det, allt medan vi befinner oss mitt i växande fascism, en medbrottslig majoritet av samhället och en bruten och splittrande anti-kapitalistisk "rörelse." Dessa knappa sidor kan inte tillräckligt uttrycka komplexiteten i de olika situationer som vi beskriver men vi skriver så att andra rebeller i samhällets utkanter får veta hur det är för oss i vår situation. När vi gjorde de sista finputsningarna av texten, exploderade brittiska städer och fortsatte spridas hejvilt. Detta är hur som helst ingen analys av upploppen - detta är en text från insidan av de sociala förhållanden som födde upproret.
Denna text har sammanskrivits av många individer i vårt nätverk efter en tids diskussion, planering och attack. Vi har hitintills fattat oss kort i våra kommunikéer, så nu kände vi att det var dags för något längre.
"Varför skriver vi?" För att vi vet hur viktigt det har varit för oss att höra knackningarna genom väggarna från andra "renegater" i andra celler och för att vi vill nå ut till andra än dem vi redan känner, till andra verkligheter än de vi levt i, skapat, övergivit eller fortfarande är knutna till. Som revolutionärer är vi mycket kritiska till dessa verkligheter och oss själva och skriver just för att vi själva, som individer, strävar efter att bli "bättre" än vad vi är. Vi strävar också efter att denna värld ska bli bättre än vad den är. Vi är öppna inför våra åsikters bedräglighet och kommer att överträffa våra förväntningar precis som de är. Vi försöker även att kommunicera med folk utanför våra kretsar och vi försöker att hålla stånd mot tendenserna av självrefererande, vilket är endemiskt för många kommunikationsformer. I slutändan måste vi acceptera att denna text är skriven till okända personer och att vart den än läses och vem den än når ut till, så kommer det att finnas de som förstår vad vi skriver - detta är till er.
Det finns inte längre några säkra konstateranden att göra om denna omväxlande värld. En värld som fattar eld mer omfattande för var dag som går.
Dagens Storbritannien är en kontrollerad temapark, täckt av övervakningskameror, fordonsspårning, identiska bostadsområden, post-iindustriella områden och ett ständigt växande nätverk av vägar och tågräls. Det finns över huvud taget ingen vildmark kvar, de mäktiga och rika kontrollerar "landbygden" lika mycket om inte mer än vad de kontrollerar städerna. Det finns knappt någon frihet bortom det som är mainstream, såvida du inte tar dig den själv - precis som överallt annars. Vardagens fängelse är så totalt här att det enda valet som kvarstår är dess totala förstörelse.
Vi välkomnar det nya uppropet av Conspiracy Cells of Fire/FAI, till en världsomspännande informell anarkistisk struktur som baseras på revolutionär solidaritet och direkt aktion: den Internationella Revolutionära Fronten (IRF). Samtidigt som vi fortsätter att utveckla våra egna revolutionära organisationsprojekt, bekräftar vi det globala "nätverket" eller "federationen" av revolutionära grupper, som utvecklas, uppmuntrar och deltar i en okontrollerbar konfrontation med Staten och Kapitalet. Samtidigt organiserar och utvecklar de sina egna initiativ till attack: detta är vårt signaltecken på kollaboration.
Det har synts ett tydligt uppsving i attacker mot fängelser, finansiella, polisiära och kommunikationsstrukturella mål i Storbritannien. Den uppenbara sanningen är dock att dessa attacker är få i förhållande till den uppgift som kvarstår att genomföras och nivån av sammandrabbningar med fienden är fortfarande på ett tidigt stadium i sin utveckling.
Under de senaste två åren har vi inlett ett nyligen koordinerat revolutionärt projekt. Det är vårt sätt att börja på någonting nytt. Något som inte bara försvinner så som ord i vinden. Vi är några av dem som tror att möjligheten till en medveten samspelt social revolution som omfattar en kritisk massa ur Storbritanniens huvudbefolkning är väldigt avlägsen. Vi tror ändå - och har sett - att utspritt kaos och socialt uppror är ofrånkomligt och från detta skulle nya och bättre former av mänskliga värderingar kunna uppstå.
Om vi skulle reflektera över mänsklig livserfarenhet - både individuell och kollektiv - så skulle vi kanske förstå vidsomen i att det ibland krävs ett totalt sammanbrott för att något ska förändras. En del människor är såklart rädda för förändring, för det okända. Folk släpar sig miserabelt vidare genom alla möjliga dysfunktionella förhållanden i flera år - relationer, jobb, städer, etc. - hellre än att möta den nödvändiga och radikala omvandlingen av förhållandena, in i en framtid de ej kan föreställa sig. Folk suger upp de distraktioner som erbjuds - TV, konsumtionsvaror, mainstreamkultur, droger, subkulturer, aktioner, möten, patenterade spirituella frälsningar, vad som helst... så länge de kan skjuta upp konfrontationen med vardagslivets kärna av tomhet. Vi lever i en kultur där endemiskt bruk av t.ex. anti-depressiva - just som Aldous Huxley förutstpådde i Brave New World - håller tillbaka folk från att förändra det som gör dem olyckliga och får dem istället att acceptera det. När ett samhälles individer måste kämpa bara för att gå upp på morgonen, på grund av att systemet exploaterar dem varje minut så har de ingen energi för att revoltera mot systemet. De är fångade i dess klor. De verkar inte ens märka att de är det. Totaliteten i detta tekno-industriella samhälle förslavar dem i upprepande mönster, där de skadar sig själva och andra, förtryckta på utsidan och tillbakahållna på insidan. Den fundamentala skillnaden mellan ett inre och ett yttre fängelse verkar inte finnas längre: vardagslivet försöker få oss att underkasta oss en regim av kontroll och rutin i dess varje aspekt.
Bland stormarknadernas hyllor och köpcentrumen, på pubar och barer, arbetsplatser och transportmedel, finner vi oftare än inte de som konsumstionsdemokratin mutat med varor som plundrats från de mindre lyckligt lottade. Vi omges allt som oftast av frivilliga fångar, av samhällets sjukdom, av reaktionärt greppande efter medel för att överleva - de exploaterande mot de exploaterade. Folk har köpt grisen i säcken och överlämnat sin hälsa, intelligens, nyfikenhet, känsla av solidaritet, personlig auktoritet och jorden med allt som lever och växer på den, i utbyte mot den senaste teknologin, snabbmat, sportbil eller social nätverk.
Även om den rådande verkligheten visar på en intensifiering av sociala konflikter med lovande utsikter, ser vi inte oss själva ståendes i den potentiella revolutionära massan. Vi verkar ständigt stå knädjupt i det sönderslagna kadavret av en döende civilisation.
Närapå sju miljarder människor runtom i världen är fasthakade i detta mordiska och tyranniska system, som har inrättat sig självt som en life support-maskin. Civilisationen ger intrycket av att dess förstörelse skulle innebära slutet för allt liv. Samtidigt sker redan en utrotningsvåg som, om den skulle fortsätta, skulle innebära exakt samma sak, tillsammans med en nära på total vinst för det kapitalistiska tekno-industriella militära systemet och den finansiella kraft det stöttar sig på.
Miljökatastrofer vrålar fram längs översvämmade kontinenter; omfattande tsunamis, en utbredd ökenspridning, och decimerade skogar. De moderna totalitära nationalstaterna och deras imperialistiska grupperingar så som G8, G20, NATO och så vidare, är hängivna det mordiska terroristkapitalistiska systemet som sin framtidsvision. Hängivna en framtid där allt och alla är varor, lagrade och värderade i en mekanisk värld utblottad på någon som helst möjlighet till vildhet och frihet. En värld av perfekt kontroll och domesticering. En omöjlig värld. En värld som varje sansad människa och vild varelse redan bekämpar - från varje område oavsett ras, trosbekännelse eller art.
Vi befinner oss i mitten av en ekologisk kollaps, vars omfattning aldrig tidigare skådats. Olika tendenser inom vetenskapliga och politiska kretsar har spenderat åratal diskuterandes sinsemellan kring huruvida global uppvärmning är eller inte är ett resultat av mänskliga beteenden, hänvisandes till förhistoriska naturkatastrofer och massutrotningar. Dessa argument är nu helt irrelevanta. Det går inte att förneka att groteska artutrotningar, förlorade habitat, ljus/ljud och luft/land/vatten-föroreningar på en global skala, ökenutrbredning, människans övergrepp på vildmarker är ett direkt resultat av mänskliga attityder och ekonomisk girighet. I decennier har det varit möjligt att ändra på detta. Nu är det för sent.
Vi bevittnar nu hur vår arts självmordsbenägenhet förorenar och förstör sitt eget och alla andra arter på jordens habitat: en expanderande population som prioriterar sig själv och sin egen föreskrivna påtvingade livsstil före allt annat. En population som lever i komplett disharmoni med den naturliga världen och förstör de känsliga ekosystem, av vilka de är beroende.
De konstruerade miljöer vi bor i är obeboeliga t.o.m. för människor. Marker som förr täcktes av skog och livnärde en mängd olika arter, täcks av ännu ett lager betong. Varenda tillgängliga stycke "ödemark" säljs av för att utvecklas. Civilisationen är folkmordisk, mordisk, ekomordisk och självmordsbenägen. Från fattigdom, missbruk, och det trygga hemmets olycka till de vidriga förare som riskerar omfattande trafikolyckor för att komma hem några minuter snabbare, till de vardagliga etniska rensningarna och plundringen av miljön i jakten på pengar och kontroll för att säkra naturtillgångar att exploatera. Detta är ett våldsamt system och miljoner dör i skrivande stund, här och överallt: av fetma och undernäring, av trafikolyckor, industriella sjukdomar, krig, missbruk, depression och ensamhet. Samtidigt dukar de bekväma fram sina knivar och gafflar och slår sig ner framför TV:n; deras tomma meningslösa konversationer flimmrar bort till att bli en ihålig tystnad.
Dessa moderna samhällen har kommit att innebära att drömmar och passioner förvrids och dikteras sedan födseln (arbetsetik, bekvämlighet i roller, konkurrens, separation, svartsjuka, klass och social underlägsenhet inför auktoriteter, kärnfamiljen, domesticering); så pass mycket att det är svårt att ens ana hur våra obehindrade liv skulle kunna se ut, när Staten och Kapitalets projekt och styrande vägras av folket som helhet.
I Storbritannien uppstår dagligen stora mängder klassilska men fram till den 7 augusti 2011 när upploppen började i London och svepte över landet, har det knappast synts någon utbredd manifestering av denna ilska mot det kapitalistiska systemet eller regeringen.
Det finns en fåraktig terror bland folk som går ända in i märgen och även om det finns en längtan efter destruktion och efter attack, så finns det även en djup paralyserande rädsla. Det existerar en konsensusbaserad censur mellan närapå varje skikt och struktur i samhället, som t.o.m. förhindrar möjligheten att uttrycka sig och manifestera meningsskiljaktighet, såtillvida det inte är inom de tillåtna ramarna. I ett sådant avancerat övervakningssamhälle, där risken att åka fast för att ha skrivit några upproriska ord på en vägg är så synbart stor, är det lätt att falla för rädslan och inbilla sig att det är ett faktum att du kommer att åka dit. Övervakningsteknologin är omfattande och når ända in i dig - om du låter den göra det. Det är därför vi älskar den "vilda underklassen" som politiker och polisen föraktar, de som förlorat sin rädsla av att ha vuxit upp i en polisstat - för det är precis vad Storbritannien är, en polisstat.
Och som med alla andra polisstater, existerar den endast på grund av samhällets konsesus om underkastelse. Vem har låtit den sociala terrängen köras över av övervakningsteknologi? Vem har blivit Statens ögon och öron? Vilka är de som ger upp sina barn till auktoriteterna? Vem har iakttagit muslimerna och invandrarna bli förtalade utan att handla? Vem har låtit polisen bädda in sig i varje aspekt av den samhälleliga "gemenskapen"? Vilka är de som har accepterat sin maktlöshet och sväljt medias lögner, och samtidigt tillåtit politiker att manipulera dem och banktjänstemännen att råna dem? Det är "medborgarna" själva.
Den reaktionära folkmassan här har förlorat sig i bekväma illusioner, köpta av konsumtionens förtjusning. De trycker ut alla förtryckande och exploativa verkligheter från sina medvetanden. De känner såklart smärtan av sitt dagliga slit men här gör det chefernas val: att rikta sin ilska mot invandrare, de fattiga och de marginaliserade, eller så fördriver de tiden med sport, lotteri, det televiserade mediaspektaklet fyllt av rivalitet och tävlan. Profiterandes på och vidmakthållandes ett system av globalt våld, så känner vi inget annat än hån mot det slöseri dessa människor gör med sitt liv.
Samtidigt stiger matpriserna, bensinpriserna och lönerna sänks, pensioner och förmåner skärs ner, massuppsägningar verkställs (varav vissa tidigare anställda kan få tillbaka sitt jobb om de ansöker, dock med lägre lön.) Det kommer inte att finnas något arv. Det kommer inte att finnas någon mer säkerhet, ens för kärnfamiljerna som investerat i drömmen om ett borttynande Imperie, bortruttnandes i undermåliga bostäder omgivna av förfall och sammanbrott. Vi ser hur den teknologisk-kapitalistiska systemet knyter fast folk vid att "behöva" datorn, mobilen, bilen, TV:n, då att avsäga sig dessa skulle betyda social och kulturell isolation och saknaden av opiater att gräva ner alienationen, misären och desperationen i. Ingenting existerar förutom ett spår av en livsstil förunnat och tillovat en elit. Majoriteten lever med skulder och/eller lever dag för dag; de lyckligt lottade lever på sina reserver; och de få som lever på alla andra, njuter av nuet och säkrar sin egen framtid.
Vi handlar mot Staten och Statens symboler av många olika skäl. Ett av dessa skäl är förstås längtan efter att röra oss bortom oss själva och våra små cirklar. Vi hoppas att dessa attacker kommer att ge resonans hos andra och sprida sig, vilket de onekligen har gjort.
VI är inte så dumma att vi tror att våra attacker - hur värdiga mål vi än har - ensamma kommer att krossa detta system. Vi förstår att det finns andra sociala faktorer som är nödvändiga. Vi vet att planeringsprocessen och den av att attackera förändrar, på ett omedelbart sätt, sociala relationer och vår relation med vår självkänsla och egen styrka, så att våra aktioner gradvis blir modigare, vildare, svårare att ignorera. Denna process förändrar även den allmäna atmosfären och skapar en miljö där fler saker är möjliga för att färre saker blir omöjliga. Vi har bidragit till ett stort överflöd av anti-system-aktiviteter - där upprepade attacker av mindre och större grupper de senaste året mot infrastruktur, banker och fängelseinstitutioner har spelat en stor roll.
Med alla miljarder människor som lever i denna värld, kommer det aldrig att komma till en punkt där en enskild handling mot Staten och Kapitalet kommer att vara kännbar för alla eller ens av en majoritet av folk som en lämplig, "bra" eller önskvärd handling. Våra små affinitetsgrupper - bestående av två, tre eller fler personer självorganiserade i en större informell struktur - handlar utan omsvep helt enligt sin egen ilska, sina egna analyser, sina egna val och på sina egna risker. Att låtsas vara några andra än de vi är, är värdelöst, oärligt och i avsaknad av intergritet, en hållning som långsamt skulle förstöra oss och slutligen alla kollektiva projekt som skulle komma ur det.
Genom att publicera våra attacker hoppas vi att bi kan inspirera okända kombatanter och sprida dessa metoder så att de blir lätta att återskapa av andra. Därför ser vi alltid till att kommunicera dem genom oberoende media, då det annars i detta land sker en mörkläggning av sabotagekommunikéer och rapportering av upproriska aktiviteter. Istället föredrar de att foksuera på personligheter och till synes designade-till-att-vara-oföränderliga politiska strukturer. Det är viktigt för oss som konfrontera och störta Kapitalet, att känna till andra som attackerar fienden, för att kunna avfärda någon som helst känsla av isolation eller maktlöshet. Det är viktigt att organisera kommunicera och koordinera attacker.
Vi är väldigt stolta över de förhållanden vi har byggt upp som individer tillsammans genom våra destruktiva projekt, precis som vi är över varje enskild aktion vi genomfört, även de som inte motsvarade våra förväntningar. Var och en av oss är individer som tror på att den fundamentala basen i en stark och hälsosam livsstil är sammansatt av individerna själva, av deras egna beslut, val och värderingar som går mot frihet och ansvar.
Vårt projekt är att påskynda samhällets förfall. Som revolutionärer är vi en minoritet - men säg inte att vi är få. Vi förutsäger inte hur samhället kommer att förändras efter dess sammanbrott, dock finns det såklart, som anarkister, vissa saker vi vill förändra på ett visst sätt. Dessa drömmar sammanfaller med dem hos revolutionärer genom mänsklighetens historia och de förverkligas onekligen redan runtom i världen.
Vi är dödströtta på reflektioner, uttalanden och åsikter - t.o.m. på denna analys - av samhällets tillstånd. Vi måste bara attackera och förstöra - vilket innebär att använda revolutionärt våld, med våra hjärtan och med våra händer, tills dess att vår frihet att handla är permanent. Detta kontinuerliga projekt av attacker existerar även för att bryta ner våra rädslor och för att öka på spänningen som existerar, för att ge uttryck för den. Att förstå att i en polisstat och i ett övervakningssamhälle där rädsla och paralysering är ett vardagligt tillstånd, är det fortfarande möjligt att revoltera och att attackera, att övervinna de som har satt sig själva i en maktposition baserat på massans lydnad.
Vi är redo i en spännande tid i historien, även om det ibland verkar vara en obevekligt deprimerade en. Som den materiella basen i folks liv tippas över i ökande skörhet och som den dagliga känslan otrygghet och ojämlikhet växer, är resultaten av detta helt oförutsägbara (så som vi har sett här i augusti i det utbredda våldsamma upproret) och det är precis i tider som dessa som även de minsta handlingar kan ha de mest oförutsägbara effekter.
Vi vill bidra till uppöppnandet av nya möjligheter. I en högst symbolisk, abstrakt och post-modern kultur och livstil, och i situationer där t.o.m. arbete numera i stort sett handlar om att förse folk med service och information, verkar de potentiella målen vi kan attackeras antal sakna slut - våra aktioner är i sig ett utforskande. Av vad som värt att attackera och inte.
Företag och statliga mål attackeras runtom i världen i koordinerade och konstanta direktaktioner. Land och egendom ockuperas i trots mot spekulanter och hyresvärdar. Djur befrias, bio-vetenskapliga labb bränns ner. Transgena grödor förstörs och kostymnissar skrämms upp. Banker och domstolar sprängs, domare skjuts och knivhuggs. Poliser och deras stationer attackeras med Molotovs, pinnar, dynamit, skjutvapen. Energiflöden störs ut, TV-infrastruktur attackeras, internetkablar och telefonmaster saboteras. Stormarknader och varuhus plundras och deras produkter distribueras. Folk strejkar, blockerar ekonomin och ockuperar sina löneslaveriplatser; "arbete" försvinner in i det generaliserade upproret.
Fångar gör uppror och övermannar sina vakter, vissa rymmet eller fritas av deras kamrater på "utsidan". Kommunikéer av internationell revolutionär solidaritet cirkuleras bland anti-auktoritära, anti-kapitalistiska och anarkistiska grupper i det nya urbana gerillakriget; mål diskuteras, koncept utbyts, metoder avslöjas, taktiker förfinas och ord av väpnad glädje och kärlek uttalas. En utvidgande ekonomisk och teknologisk apparat av social kontroll som skakar i konvulsioner och söndersplittring.
Ett budskap till alla de som ännu inte börjat kämpa men ser den hägrande sammandrabbningen i horisonten: förbered er, för det finns en hård konflikt framför oss i vår föränderliga värld. Och denna planet är vår. Vår, precis som gatorna i städerna där vi sätter upp våra barrikader. Vår, precis som husen, kvarteren och caféerna där vi träffar våra vänner och kamrater. Vår, precis som stenarna vi kastar och eldarna vi tänder. Vår, precis som den oändliga anarkiska dröm som själv kom att skapa sin existens.
Detta är en ny era av internationell urban lågintensitetskrig och vårt insurrektionella projekt smälts samman av ett flertal prestationer från många autonoma och oberoende kombatanta grupper, utveklandes nya sätt att attackera och koordinera på, samtidigt som de behåller den individualistiska karaktären hos de egna principerna och målen.
Det är inte nog att låtar våra drömmar förruttnas av handlingsförlamningens inkontinens. Framtiden är din med varje dröm du förverkligar och varje vägran du konkretiserar, Vare sig du är inspärrad på kåken, på gatan eller fängslad i familjen eller på arbetsplatsen, så beror varje ögonblick av ditt liv på din förmåga att intrigera och revoltera mot allt och alla som försöker lägga sin auktoritära hand på dig ; du är framtiden och framtiden är din.
Vi ser oss själva som en sektion av den Informella AnarkistFederationen / Jordens BefrielseFront / Internationella Revolutionära Fronten
Vi sände vår soldiaritet och respekt till alla de som kämpar mot systemet runtom i världen och här i Storbritannien. Vår kärlek och drivkraft för frihet till alla kamrater i fängelse och även de värdiga fångar som revolterar.
Internationella Informella AnarkistFederationen / FAI
'Regn och Eld' - Uttalande från en brittisk FAI-sektor
Regn och Eld
Denna text skrevs i samband med det växande sociala kriget i Europa och våra försök att lokalisera oss själva i det, allt medan vi befinner oss mitt i växande fascism, en medbrottslig majoritet av samhället och en bruten och splittrande anti-kapitalistisk "rörelse." Dessa knappa sidor kan inte tillräckligt uttrycka komplexiteten i de olika situationer som vi beskriver men vi skriver så att andra rebeller i samhällets utkanter får veta hur det är för oss i vår situation. När vi gjorde de sista finputsningarna av texten, exploderade brittiska städer och fortsatte spridas hejvilt. Detta är hur som helst ingen analys av upploppen - detta är en text från insidan av de sociala förhållanden som födde upproret.
Denna text har sammanskrivits av många individer i vårt nätverk efter en tids diskussion, planering och attack. Vi har hitintills fattat oss kort i våra kommunikéer, så nu kände vi att det var dags för något längre.
"Varför skriver vi?" För att vi vet hur viktigt det har varit för oss att höra knackningarna genom väggarna från andra "renegater" i andra celler och för att vi vill nå ut till andra än dem vi redan känner, till andra verkligheter än de vi levt i, skapat, övergivit eller fortfarande är knutna till. Som revolutionärer är vi mycket kritiska till dessa verkligheter och oss själva och skriver just för att vi själva, som individer, strävar efter att bli "bättre" än vad vi är. Vi strävar också efter att denna värld ska bli bättre än vad den är. Vi är öppna inför våra åsikters bedräglighet och kommer att överträffa våra förväntningar precis som de är. Vi försöker även att kommunicera med folk utanför våra kretsar och vi försöker att hålla stånd mot tendenserna av självrefererande, vilket är endemiskt för många kommunikationsformer. I slutändan måste vi acceptera att denna text är skriven till okända personer och att vart den än läses och vem den än når ut till, så kommer det att finnas de som förstår vad vi skriver - detta är till er.
Det finns inte längre några säkra konstateranden att göra om denna omväxlande värld. En värld som fattar eld mer omfattande för var dag som går.
Dagens Storbritannien är en kontrollerad temapark, täckt av övervakningskameror, fordonsspårning, identiska bostadsområden, post-iindustriella områden och ett ständigt växande nätverk av vägar och tågräls. Det finns över huvud taget ingen vildmark kvar, de mäktiga och rika kontrollerar "landbygden" lika mycket om inte mer än vad de kontrollerar städerna. Det finns knappt någon frihet bortom det som är mainstream, såvida du inte tar dig den själv - precis som överallt annars. Vardagens fängelse är så totalt här att det enda valet som kvarstår är dess totala förstörelse.
Vi välkomnar det nya uppropet av Conspiracy Cells of Fire/FAI, till en världsomspännande informell anarkistisk struktur som baseras på revolutionär solidaritet och direkt aktion: den Internationella Revolutionära Fronten (IRF). Samtidigt som vi fortsätter att utveckla våra egna revolutionära organisationsprojekt, bekräftar vi det globala "nätverket" eller "federationen" av revolutionära grupper, som utvecklas, uppmuntrar och deltar i en okontrollerbar konfrontation med Staten och Kapitalet. Samtidigt organiserar och utvecklar de sina egna initiativ till attack: detta är vårt signaltecken på kollaboration.
Det har synts ett tydligt uppsving i attacker mot fängelser, finansiella, polisiära och kommunikationsstrukturella mål i Storbritannien. Den uppenbara sanningen är dock att dessa attacker är få i förhållande till den uppgift som kvarstår att genomföras och nivån av sammandrabbningar med fienden är fortfarande på ett tidigt stadium i sin utveckling.
Under de senaste två åren har vi inlett ett nyligen koordinerat revolutionärt projekt. Det är vårt sätt att börja på någonting nytt. Något som inte bara försvinner så som ord i vinden. Vi är några av dem som tror att möjligheten till en medveten samspelt social revolution som omfattar en kritisk massa ur Storbritanniens huvudbefolkning är väldigt avlägsen. Vi tror ändå - och har sett - att utspritt kaos och socialt uppror är ofrånkomligt och från detta skulle nya och bättre former av mänskliga värderingar kunna uppstå.
Om vi skulle reflektera över mänsklig livserfarenhet - både individuell och kollektiv - så skulle vi kanske förstå vidsomen i att det ibland krävs ett totalt sammanbrott för att något ska förändras. En del människor är såklart rädda för förändring, för det okända. Folk släpar sig miserabelt vidare genom alla möjliga dysfunktionella förhållanden i flera år - relationer, jobb, städer, etc. - hellre än att möta den nödvändiga och radikala omvandlingen av förhållandena, in i en framtid de ej kan föreställa sig. Folk suger upp de distraktioner som erbjuds - TV, konsumtionsvaror, mainstreamkultur, droger, subkulturer, aktioner, möten, patenterade spirituella frälsningar, vad som helst... så länge de kan skjuta upp konfrontationen med vardagslivets kärna av tomhet. Vi lever i en kultur där endemiskt bruk av t.ex. anti-depressiva - just som Aldous Huxley förutstpådde i Brave New World - håller tillbaka folk från att förändra det som gör dem olyckliga och får dem istället att acceptera det. När ett samhälles individer måste kämpa bara för att gå upp på morgonen, på grund av att systemet exploaterar dem varje minut så har de ingen energi för att revoltera mot systemet. De är fångade i dess klor. De verkar inte ens märka att de är det. Totaliteten i detta tekno-industriella samhälle förslavar dem i upprepande mönster, där de skadar sig själva och andra, förtryckta på utsidan och tillbakahållna på insidan. Den fundamentala skillnaden mellan ett inre och ett yttre fängelse verkar inte finnas längre: vardagslivet försöker få oss att underkasta oss en regim av kontroll och rutin i dess varje aspekt.
Bland stormarknadernas hyllor och köpcentrumen, på pubar och barer, arbetsplatser och transportmedel, finner vi oftare än inte de som konsumstionsdemokratin mutat med varor som plundrats från de mindre lyckligt lottade. Vi omges allt som oftast av frivilliga fångar, av samhällets sjukdom, av reaktionärt greppande efter medel för att överleva - de exploaterande mot de exploaterade. Folk har köpt grisen i säcken och överlämnat sin hälsa, intelligens, nyfikenhet, känsla av solidaritet, personlig auktoritet och jorden med allt som lever och växer på den, i utbyte mot den senaste teknologin, snabbmat, sportbil eller social nätverk.
Även om den rådande verkligheten visar på en intensifiering av sociala konflikter med lovande utsikter, ser vi inte oss själva ståendes i den potentiella revolutionära massan. Vi verkar ständigt stå knädjupt i det sönderslagna kadavret av en döende civilisation.
Närapå sju miljarder människor runtom i världen är fasthakade i detta mordiska och tyranniska system, som har inrättat sig självt som en life support-maskin. Civilisationen ger intrycket av att dess förstörelse skulle innebära slutet för allt liv. Samtidigt sker redan en utrotningsvåg som, om den skulle fortsätta, skulle innebära exakt samma sak, tillsammans med en nära på total vinst för det kapitalistiska tekno-industriella militära systemet och den finansiella kraft det stöttar sig på.
Miljökatastrofer vrålar fram längs översvämmade kontinenter; omfattande tsunamis, en utbredd ökenspridning, och decimerade skogar. De moderna totalitära nationalstaterna och deras imperialistiska grupperingar så som G8, G20, NATO och så vidare, är hängivna det mordiska terroristkapitalistiska systemet som sin framtidsvision. Hängivna en framtid där allt och alla är varor, lagrade och värderade i en mekanisk värld utblottad på någon som helst möjlighet till vildhet och frihet. En värld av perfekt kontroll och domesticering. En omöjlig värld. En värld som varje sansad människa och vild varelse redan bekämpar - från varje område oavsett ras, trosbekännelse eller art.
Vi befinner oss i mitten av en ekologisk kollaps, vars omfattning aldrig tidigare skådats. Olika tendenser inom vetenskapliga och politiska kretsar har spenderat åratal diskuterandes sinsemellan kring huruvida global uppvärmning är eller inte är ett resultat av mänskliga beteenden, hänvisandes till förhistoriska naturkatastrofer och massutrotningar. Dessa argument är nu helt irrelevanta. Det går inte att förneka att groteska artutrotningar, förlorade habitat, ljus/ljud och luft/land/vatten-föroreningar på en global skala, ökenutrbredning, människans övergrepp på vildmarker är ett direkt resultat av mänskliga attityder och ekonomisk girighet. I decennier har det varit möjligt att ändra på detta. Nu är det för sent.
Vi bevittnar nu hur vår arts självmordsbenägenhet förorenar och förstör sitt eget och alla andra arter på jordens habitat: en expanderande population som prioriterar sig själv och sin egen föreskrivna påtvingade livsstil före allt annat. En population som lever i komplett disharmoni med den naturliga världen och förstör de känsliga ekosystem, av vilka de är beroende.
De konstruerade miljöer vi bor i är obeboeliga t.o.m. för människor. Marker som förr täcktes av skog och livnärde en mängd olika arter, täcks av ännu ett lager betong. Varenda tillgängliga stycke "ödemark" säljs av för att utvecklas. Civilisationen är folkmordisk, mordisk, ekomordisk och självmordsbenägen. Från fattigdom, missbruk, och det trygga hemmets olycka till de vidriga förare som riskerar omfattande trafikolyckor för att komma hem några minuter snabbare, till de vardagliga etniska rensningarna och plundringen av miljön i jakten på pengar och kontroll för att säkra naturtillgångar att exploatera. Detta är ett våldsamt system och miljoner dör i skrivande stund, här och överallt: av fetma och undernäring, av trafikolyckor, industriella sjukdomar, krig, missbruk, depression och ensamhet. Samtidigt dukar de bekväma fram sina knivar och gafflar och slår sig ner framför TV:n; deras tomma meningslösa konversationer flimmrar bort till att bli en ihålig tystnad.
Dessa moderna samhällen har kommit att innebära att drömmar och passioner förvrids och dikteras sedan födseln (arbetsetik, bekvämlighet i roller, konkurrens, separation, svartsjuka, klass och social underlägsenhet inför auktoriteter, kärnfamiljen, domesticering); så pass mycket att det är svårt att ens ana hur våra obehindrade liv skulle kunna se ut, när Staten och Kapitalets projekt och styrande vägras av folket som helhet.
I Storbritannien uppstår dagligen stora mängder klassilska men fram till den 7 augusti 2011 när upploppen började i London och svepte över landet, har det knappast synts någon utbredd manifestering av denna ilska mot det kapitalistiska systemet eller regeringen.
Det finns en fåraktig terror bland folk som går ända in i märgen och även om det finns en längtan efter destruktion och efter attack, så finns det även en djup paralyserande rädsla. Det existerar en konsensusbaserad censur mellan närapå varje skikt och struktur i samhället, som t.o.m. förhindrar möjligheten att uttrycka sig och manifestera meningsskiljaktighet, såtillvida det inte är inom de tillåtna ramarna. I ett sådant avancerat övervakningssamhälle, där risken att åka fast för att ha skrivit några upproriska ord på en vägg är så synbart stor, är det lätt att falla för rädslan och inbilla sig att det är ett faktum att du kommer att åka dit.
Övervakningsteknologin är omfattande och når ända in i dig - om du låter den göra det. Det är därför vi älskar den "vilda underklassen" som politiker och polisen föraktar, de som förlorat sin rädsla av att ha vuxit upp i en polisstat - för det är precis vad Storbritannien är, en polisstat.
Och som med alla andra polisstater, existerar den endast på grund av samhällets konsesus om underkastelse. Vem har låtit den sociala terrängen köras över av övervakningsteknologi? Vem har blivit Statens ögon och öron? Vilka är de som ger upp sina barn till auktoriteterna? Vem har iakttagit muslimerna och invandrarna bli förtalade utan att handla? Vem har låtit polisen bädda in sig i varje aspekt av den samhälleliga "gemenskapen"? Vilka är de som har accepterat sin maktlöshet och sväljt medias lögner, och samtidigt tillåtit politiker att manipulera dem och banktjänstemännen att råna dem? Det är "medborgarna" själva.
Den reaktionära folkmassan här har förlorat sig i bekväma illusioner, köpta av konsumtionens förtjusning. De trycker ut alla förtryckande och exploativa verkligheter från sina medvetanden. De känner såklart smärtan av sitt dagliga slit men här gör det chefernas val: att rikta sin ilska mot invandrare, de fattiga och de marginaliserade, eller så fördriver de tiden med sport, lotteri, det televiserade mediaspektaklet fyllt av rivalitet och tävlan. Profiterandes på och vidmakthållandes ett system av globalt våld, så känner vi inget annat än hån mot det slöseri dessa människor gör med sitt liv.
Samtidigt stiger matpriserna, bensinpriserna och lönerna sänks, pensioner och förmåner skärs ner, massuppsägningar verkställs (varav vissa tidigare anställda kan få tillbaka sitt jobb om de ansöker, dock med lägre lön.) Det kommer inte att finnas något arv. Det kommer inte att finnas någon mer säkerhet, ens för kärnfamiljerna som investerat i drömmen om ett borttynande Imperie, bortruttnandes i undermåliga bostäder omgivna av förfall och sammanbrott. Vi ser hur den teknologisk-kapitalistiska systemet knyter fast folk vid att "behöva" datorn, mobilen, bilen, TV:n, då att avsäga sig dessa skulle betyda social och kulturell isolation och saknaden av opiater att gräva ner alienationen, misären och desperationen i. Ingenting existerar förutom ett spår av en livsstil förunnat och tillovat en elit. Majoriteten lever med skulder och/eller lever dag för dag; de lyckligt lottade lever på sina reserver; och de få som lever på alla andra, njuter av nuet och säkrar sin egen framtid.
Vi handlar mot Staten och Statens symboler av många olika skäl. Ett av dessa skäl är förstås längtan efter att röra oss bortom oss själva och våra små cirklar. Vi hoppas att dessa attacker kommer att ge resonans hos andra och sprida sig, vilket de onekligen har gjort.
Vi är inte så dumma att vi tror att våra attacker - hur värdiga mål vi än har - ensamma kommer att krossa detta system. Vi förstår att det finns andra sociala faktorer som är nödvändiga. Vi vet att planeringsprocessen och den av att attackera förändrar, på ett omedelbart sätt, sociala relationer och vår relation med vår självkänsla och egen styrka, så att våra aktioner gradvis blir modigare, vildare, svårare att ignorera. Denna process förändrar även den allmäna atmosfären och skapar en miljö där fler saker är möjliga för att färre saker blir omöjliga. Vi har bidragit till ett stort överflöd av anti-system-aktiviteter - där upprepade attacker av mindre och större grupper de senaste året mot infrastruktur, banker och fängelseinstitutioner har spelat en stor roll.
Med alla miljarder människor som lever i denna värld, kommer det aldrig att komma till en punkt där en enskild handling mot Staten och Kapitalet kommer att vara kännbar för alla eller ens av en majoritet av folk som en lämplig, "bra" eller önskvärd handling. Våra små affinitetsgrupper - bestående av två, tre eller fler personer självorganiserade i en större informell struktur - handlar utan omsvep helt enligt sin egen ilska, sina egna analyser, sina egna val och på sina egna risker. Att låtsas vara några andra än de vi är, är värdelöst, oärligt och i avsaknad av intergritet, en hållning som långsamt skulle förstöra oss och slutligen alla kollektiva projekt som skulle komma ur det.
Genom att publicera våra attacker hoppas vi att bi kan inspirera okända kombatanter och sprida dessa metoder så att de blir lätta att återskapa av andra. Därför ser vi alltid till att kommunicera dem genom oberoende media, då det annars i detta land sker en mörkläggning av sabotagekommunikéer och rapportering av upproriska aktiviteter. Istället föredrar de att foksuera på personligheter och till synes designade-till-att-vara-oföränderliga politiska strukturer. Det är viktigt för oss som konfrontera och störta Kapitalet, att känna till andra som attackerar fienden, för att kunna avfärda någon som helst känsla av isolation eller maktlöshet. Det är viktigt att organisera kommunicera och koordinera attacker.
Vi är väldigt stolta över de förhållanden vi har byggt upp som individer tillsammans genom våra destruktiva projekt, precis som vi är över varje enskild aktion vi genomfört, även de som inte motsvarade våra förväntningar. Var och en av oss är individer som tror på att den fundamentala basen i en stark och hälsosam livsstil är sammansatt av individerna själva, av deras egna beslut, val och värderingar som går mot frihet och ansvar.
Vårt projekt är att påskynda samhällets förfall. Som revolutionärer är vi en minoritet - men säg inte att vi är få. Vi förutsäger inte hur samhället kommer att förändras efter dess sammanbrott, dock finns det såklart, som anarkister, vissa saker vi vill förändra på ett visst sätt. Dessa drömmar sammanfaller med dem hos revolutionärer genom mänsklighetens historia och de förverkligas onekligen redan runtom i världen.
Vi är dödströtta på reflektioner, uttalanden och åsikter - t.o.m. på denna analys - av samhällets tillstånd. Vi måste bara attackera och förstöra - vilket innebär att använda revolutionärt våld, med våra hjärtan och med våra händer, tills dess att vår frihet att handla är permanent. Detta kontinuerliga projekt av attacker existerar även för att bryta ner våra rädslor och för att öka på spänningen som existerar, för att ge uttryck för den. Att förstå att i en polisstat och i ett övervakningssamhälle där rädsla och paralysering är ett vardagligt tillstånd, är det fortfarande möjligt att revoltera och att attackera, att övervinna de som har satt sig själva i en maktposition baserat på massans lydnad.
Vi är redo i en spännande tid i historien, även om det ibland verkar vara en obevekligt deprimerade en. Som den materiella basen i folks liv tippas över i ökande skörhet och som den dagliga känslan otrygghet och ojämlikhet växer, är resultaten av detta helt oförutsägbara (så som vi har sett här i augusti i det utbredda våldsamma upproret) och det är precis i tider som dessa som även de minsta handlingar kan ha de mest oförutsägbara effekter.
Vi vill bidra till uppöppnandet av nya möjligheter. I en högst symbolisk, abstrakt och post-modern kultur och livstil, och i situationer där t.o.m. arbete numera i stort sett handlar om att förse folk med service och information, verkar de potentiella målen vi kan attackeras antal sakna slut - våra aktioner är i sig ett utforskande. Av vad som värt att attackera och inte.
Företag och statliga mål attackeras runtom i världen i koordinerade och konstanta direktaktioner. Land och egendom ockuperas i trots mot spekulanter och hyresvärdar. Djur befrias, bio-vetenskapliga labb bränns ner. Transgena grödor förstörs och kostymnissar skrämms upp. Banker och domstolar sprängs, domare skjuts och knivhuggs. Poliser och deras stationer attackeras med Molotovs, pinnar, dynamit, skjutvapen. Energiflöden störs ut, TV-infrastruktur attackeras, internetkablar och telefonmaster saboteras. Stormarknader och varuhus plundras och deras produkter distribueras. Folk strejkar, blockerar ekonomin och ockuperar sina löneslaveriplatser; "arbete" försvinner in i det generaliserade upproret.
Fångar gör uppror och övermannar sina vakter, vissa rymmet eller fritas av deras kamrater på "utsidan". Kommunikéer av internationell revolutionär solidaritet cirkuleras bland anti-auktoritära, anti-kapitalistiska och anarkistiska grupper i det nya urbana gerillakriget; mål diskuteras, koncept utbyts, metoder avslöjas, taktiker förfinas och ord av väpnad glädje och kärlek uttalas. En utvidgande ekonomisk och teknologisk apparat av social kontroll som skakar i konvulsioner och söndersplittring.
Ett budskap till alla de som ännu inte börjat kämpa men ser den hägrande sammandrabbningen i horisonten: förbered er, för det finns en hård konflikt framför oss i vår föränderliga värld. Och denna planet är vår. Vår, precis som gatorna i städerna där vi sätter upp våra barrikader. Vår, precis som husen, kvarteren och caféerna där vi träffar våra vänner och kamrater. Vår, precis som stenarna vi kastar och eldarna vi tänder. Vår, precis som den oändliga anarkiska dröm som själv kom att skapa sin existens.
Detta är en ny era av internationell urban lågintensitetskrig och vårt insurrektionella projekt smälts samman av ett flertal prestationer från många autonoma och oberoende kombatanta grupper, utveklandes nya sätt att attackera och koordinera på, samtidigt som de behåller den individualistiska karaktären hos de egna principerna och målen.
Det är inte nog att låta våra drömmar förruttnas av handlingsförlamningens inkontinens. Framtiden är din med varje dröm du förverkligar och varje vägran du konkretiserar, Vare sig du är inspärrad på kåken, på gatan eller fängslad i familjen eller på arbetsplatsen, så beror varje ögonblick av ditt liv på din förmåga att intrigera och revoltera mot allt och alla som försöker lägga sin auktoritära hand på dig ; du är framtiden och framtiden är din.
Vi ser oss själva som en sektion av den Informella AnarkistFederationen / Jordens BefrielseFront / Internationella Revolutionära Fronten
Vi sände vår soldiaritet och respekt till alla de som kämpar mot systemet runtom i världen och här i Storbritannien. Vår kärlek och drivkraft för frihet till alla kamrater i fängelse och även de värdiga fångar som revolterar.
Internationella Informella AnarkistFederationen / FAI
Helsinborgsnatten satt i lågor
Juldagsnatten sattes i brand i Helsinborg med sin början i två anlagda bilbränder. Vid 02-tiden larmades räddningstjänsten och brandkåren ryckte ut för att släcka bränderna.
Lite innan fyra sattes en frisörsalong i brand och i samband med detta pistolhotades ett väktarsvin.
Från Helsingborgs Dagblad:
"Enligt polisen ska fyra eller fem gärningsmän ha krossat rutorna till salongen och tänt eld på något i lokalen. Eftersom risken att branden skulle sprida sig var stor rubricerades ärendet som mordbrand.
När en väktare kom till platsen och såg gärningsmännen hotade de honom med ett pistolliknande föremål. Därför misstänks de även för hot mot tjänstman.
Efter hotet lämnade gärningsmännen platsen i bil."
Från oss alla till er alla, en pistolmynning mot alla uniformerade!
Varning lämnad utanför pälsbutik i Örebro
|
En molotov cocktail placerades utanför Chrisma i Örebro, en affär som har valt att bryta mot pälsförbudet och säljer våra systrar och bröders päls. Denna gång kastade vi inte in bensinbomben men de fick ett brev med en stark rekomendation att sluta finansiera mord och tortyr. VI GER ALDRIG UPP FÖRRÄN ALLA ÄR FRIA -DJURRÄTTSMILISEN
|
Viktor Padellaro är fascist
Alldeles för sent kommer det till vår vetskap att djurrättskaktivisten Viktor Padellaro är inget mindre än en fascist. Han uttrycker detta inte minst på sin blogg: http://le-clairon.blogspot.com utan även på olika forum som Flashback och Nordisk.nu.
Allt stöd för honom bör dras in och denna information bör spridas till alla ni känner.
Att felaktig information sprids på det här sättet utan att kritisk granskas bör vi alla ta lärdom av och även tacka våra anti-fascistiska kamrater för att de försöker motverka.
Med Vilda Hälsningar
DVM
Vindkraftverk satt i lågor av orkan
15 danska vindkraftverk i Skottland fick kopplas ner efter att orkanvindar hotat att helt förstöra alla verken. Ett lyckades dock bli totalförstört, som det fattade eld pga överhettning.
Burn it down!!!
UB släpper extranummer i december
Jordens Befrielsefront slår till igen!
Early April - Örebro: All the SUV cars that were found in the darkness of örebro citys north part got their wheels fucked up.
A SUV can emit as much as 6 times as much Co2 as a normal car, a one that is driven by FOSSIL FUEL. Also animals and nature is exploited in all the process, when it comes to cars. From mines- for the immense amounts of metal they need, to the forest with all its inhabitants, that gets cut away to build roads for those murdermachines called cars. The list never ends.
FUCK CARS RIDE A BIKE!
Jordens Befrielsefront/ JBF - ELF
A SUV can emit as much as 6 times as much Co2 as a normal car, a one that is driven by FOSSIL FUEL. Also animals and nature is exploited in all the process, when it comes to cars. From mines- for the immense amounts of metal they need, to the forest with all its inhabitants, that gets cut away to build roads for those murdermachines called cars. The list never ends.
FUCK CARS RIDE A BIKE!
Jordens Befrielsefront/ JBF - ELF
Repression mot italienska kamrater
Bologna, 06/04/2011 - På onsdagmorgonen inledde de italienska snutgrisarna en samlad attack mot anarkister över hela Italien. Fler än 300 /digos/snutar i Bologna, Ferrara, Modena, Rome, Padova, Trento, Reggio Calabria, Ancona, Turin, Lecce, Naples, Trieste, Genoa, Teramo, Forli, Ravenna och Milano genomförde, enligt uppgifter, 60 razzior mot enskilda anarkister och kollektiv. Idag, den 7/04, uppges sex personer ha arresterats, fem i Bologna och en i Ferrara. Ytterligare sju kamrater ska befinna sig i statens våld, på ett eller annat sätt.I media uppges detta vara en anti-terroristaktion mot "anarko-insurrektionella." Bakgrunden till detta börjar med en utredning som inleddes av den impopulära åklagaren i Bologna 2009. Åklagaren har verkat genom sina /Digos/, en politisk snutinstans som arbetar med stora insatser mot anarkister och vänstergrupper. Utredningen har fokuserats på den Bologna-baserade aktivistcirkeln 'Fuoriluogo` men under tiden har snutarna och åklagaren knutit an fler och fler människor runtom i Italien till denna cirkel och de aktioner som ägt rum de sista åren. Enligt media används en aktion som genomfördes den 29 mars 2011 mot oljeföretaget ENI samt en aktion mot IBM till stöd för fängslade kamrater i Schweiz och Chile, båda i Bologna varav den senare har Jordens Befrielsefront tagit på sig ansvar för, som förevändning för onsdagens snutinsatser. Skriv och stötta de som för närvarande hålls som gisslan av staten i Dozza-fängelset! *Martino Trevisan* *Robert Ferro* *Nicusor Roman* *Stefania Carolei* *Pistolesi Anna Maria* c/o Casa Circondariale via del Gomito 2 40127 Bologna Italy Efter att razziorna ägt rum samlades en stor solidaritetssamling utanför Bolognas snutstation för att invänta nyheter om händelserna. Samlingen fortsatte genom staden och blockerade trafiken på väg mot Dozza-fängelset där de arresterade sitter. Idag klockan 16:00 kommer ännu en samling att hållas på universitetsområdet i Bologna. Aula C, Political Science, Strada Maggiore 45. Solidaritet är ett starkt vapen som vi behöver nu mer än någonsin! Solidaritet med våra italienska kamrater!
Vi kommer att vinna
Vi kan börja med att lyckligt meddela att djurrättsaktiviteterna har ökat otroligt mycket den sista tiden. Örebro har exploderat i djurrättsaktioner och i Göteborg har det hänt en del där med. En korvkiosk har bränts ner och en hamburgerbar har skadegjorts. Men kanske mest av allt vill vi lyfta fram fritagningen av fem beagle-hundar! Tack för att ni gör det vi alla vill göra! Tack DBF! Här följer en kommuniké från fritagningen:
"Fem hundar befriade från djurförsök i Uppsala Morgonen den 26/3 befriades fem hundar från Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala. Istället för att utnyttjas i djurförsök kommer de nu att få leva familjeliv; springa i gräset, leka och åldras i trygghet. De kommer att få leva ett riktigt gott hundliv. Utnyttjandet av djuren har många ansikten. Ett av dem är djurförsökens. Slakterierna, grisfarmerna, pälsfarmerna och kycklingfabrikerna är andra. Men lika många sätt som det finns att bruka våld på, lika många sätt finns det att göra motstånd. Kraften i medkänsla och handling - att ingripa mot orättvisor - har lett till stora förändringar i historien. Vi människor har förmågan och möjligheten att skriva in oss själva i historieböckerna som en art som väljer empati och respekt framför utnyttjande, våld och dödande. Det är ett val vi kan göra varje dag. Alla människor och andra djur är individer med förmågan att känna. Vi kan välja att sätta oss in i försökshundarnas situation och inse att vi själva inte skulle vilja hamna där. Förmodligen vill vi inte heller att någon hund vi lärt känna ska hamna där. Vi vet att hundar inte mår bäst i gallerburar, i små inhägnader och att det knappast är i deras intresse att ingå i djurförsök. Vi vet att vi kan satsa på forskning som inte inbegriper utnyttjande av andra. Ju grövre ett djurförtryck är, desto mer måste det döljas från omvärlden med betongväggar, säkerhetsstaket och larm. Men så länge det finns djurförtryck kommer det att finnas motstånd. Så länge det finns burar, finns Djurens Befrielsefront - och vi kommer att öppna dem. Tills alla djur är fria. Djurens Befrielsefront"
Sedan måste det nämnas, i sin korthet, att kampen mot Khimki-projektet har fortsatt och flera grävmaskiner och banker har satts i brand där ELF tar på sig ansvaret.
I solidaritet med alla fångar och mot civilisationen har bl.a. en snutstation i Mexiko och bilar i Argentina. I Mexiko har även ett forksningsfält som ägs av Mexikos skog-jordbruk-och-djurhållningsmyndighet jämnats med marken - ett slag av ELF mot civilisationen, mot domesticeringen av djur och växter.
Detta var blott en en bråkdel av alla aktioner som ägt rum den sista tiden, axplock av motstånd.
Ett roligt inslag i vardagen. Äntligen avacerar vi go'vänner! Vi vinner små men ändå större och större kamper! Vi kommer att vinna!!!
"Fem hundar befriade från djurförsök i Uppsala Morgonen den 26/3 befriades fem hundar från Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala. Istället för att utnyttjas i djurförsök kommer de nu att få leva familjeliv; springa i gräset, leka och åldras i trygghet. De kommer att få leva ett riktigt gott hundliv. Utnyttjandet av djuren har många ansikten. Ett av dem är djurförsökens. Slakterierna, grisfarmerna, pälsfarmerna och kycklingfabrikerna är andra. Men lika många sätt som det finns att bruka våld på, lika många sätt finns det att göra motstånd. Kraften i medkänsla och handling - att ingripa mot orättvisor - har lett till stora förändringar i historien. Vi människor har förmågan och möjligheten att skriva in oss själva i historieböckerna som en art som väljer empati och respekt framför utnyttjande, våld och dödande. Det är ett val vi kan göra varje dag. Alla människor och andra djur är individer med förmågan att känna. Vi kan välja att sätta oss in i försökshundarnas situation och inse att vi själva inte skulle vilja hamna där. Förmodligen vill vi inte heller att någon hund vi lärt känna ska hamna där. Vi vet att hundar inte mår bäst i gallerburar, i små inhägnader och att det knappast är i deras intresse att ingå i djurförsök. Vi vet att vi kan satsa på forskning som inte inbegriper utnyttjande av andra. Ju grövre ett djurförtryck är, desto mer måste det döljas från omvärlden med betongväggar, säkerhetsstaket och larm. Men så länge det finns djurförtryck kommer det att finnas motstånd. Så länge det finns burar, finns Djurens Befrielsefront - och vi kommer att öppna dem. Tills alla djur är fria. Djurens Befrielsefront"
Sedan måste det nämnas, i sin korthet, att kampen mot Khimki-projektet har fortsatt och flera grävmaskiner och banker har satts i brand där ELF tar på sig ansvaret.
I solidaritet med alla fångar och mot civilisationen har bl.a. en snutstation i Mexiko och bilar i Argentina. I Mexiko har även ett forksningsfält som ägs av Mexikos skog-jordbruk-och-djurhållningsmyndighet jämnats med marken - ett slag av ELF mot civilisationen, mot domesticeringen av djur och växter.
Detta var blott en en bråkdel av alla aktioner som ägt rum den sista tiden, axplock av motstånd.
Ett roligt inslag i vardagen. Äntligen avacerar vi go'vänner! Vi vinner små men ändå större och större kamper! Vi kommer att vinna!!!
Fiberoptisk kabel bränd i Frankrike, SFR slogs ut
I Condrene (Aisne), Frankrike, var de flesta användarna av SFR-operatören oförmögna att använda sina mobiltelefoner. Orsaken stod att finna i en fiberoptisk kabel som bränts intill ett järnvägsspår.
Områdena Saint-Quentin, Peronne, Laon, Arras, Amiens-East och delar av Compiegne drabbades. Det är inte ovanligt att vandalisering av det här slaget sker för att komma åt koppar i lednignarna men den här kabeln var bränd. Efter 17 timmar var sabotaget återställt. För två år sedan genomfördes ett liknande sabotage i samma område men då varade "problemet" i 48 timmar.
Oh, for god's sake - Burn it down!
Områdena Saint-Quentin, Peronne, Laon, Arras, Amiens-East och delar av Compiegne drabbades. Det är inte ovanligt att vandalisering av det här slaget sker för att komma åt koppar i lednignarna men den här kabeln var bränd. Efter 17 timmar var sabotaget återställt. För två år sedan genomfördes ett liknande sabotage i samma område men då varade "problemet" i 48 timmar.
Oh, for god's sake - Burn it down!
Fler egyptiska nyheter
Denna video är väldigt sevärd och ger en bättre bild av motståndet än de flesta andra medier.
I övrigt kan jag gladeligen meddela att tusentals fångar rymt från egyptiska fängelser i helgen. En del av dem palestinier som genom smuggeltunnlar lyckats återvända till Gaza. Ett visst antal fångar har fångats in men antalet fångar på fri fot är oöverskådligt och ännu finns det inga konkreta uppgifter från kåkmyndighetens sida.
Jag rekomenderar att de som läser engelska läser dialogen med den syriske anarkisten Mazen Kamalmaz här
Det drar ihop sig i Kairo
Två grävmaskiner brända i Moskva
ELF Ryssland satte natten den 27/1 två grävmaskiner i brand i utkanten av Moskva. Företaget som äger maskinerna är det samma som är ansvarigt för skövlingen av Khimiki-skogen.
Revolten som får Tutankhamons slavar att jubla i sina massgravar
De senaste dagarna har kvällstidningarna ägnat sex sidor dagligen åt den egyptiska revolten. 
För de som inte läst eller hört om varför egypterna revolterar så är det för att den egyptiske ärkefascisten Mubarak flitigt grävt sin egen grav de senaste 30 åren. Dels har han dragit ner byxorna för USA och deras fientlighet mot arabvärlden, dels har han varit en av de flitigaste tortyrmästarna i arabvärlden. Som i resten av den civiliserade världen har alla pengar som rullat in i statskasan (från USA) gynnat de rika i landet, Turismen, denna mångmiljard industri, har lagt munkavel på de fattigas verklighet. Oftast omskrivet som "arbetstillfällen" och "ekonomisk utveckling". Det har räckt med att du varit ett gatubarn eller en svenne-Ali i bankomatkön för att du ska bli bortförd till en tortyrkammare och torteras... till döds. Skulle du vara en dissident, eller ännu värre, en islamist, då hade jag inte velat vara i deina skor.
Fascist-svinet har grävt sin egen grav tillsammans med sin regering. En regering han i vredesmod avsatt natten till den 29/1 - som om de vore själva kärnan av problemet - och ställer sig därmed ensam vid randen till sin grav. Han vägrar avgå. Han vägrar fly.
Folket närmar sig för att begrava honom.
Uppgifter om att snutsvin såväl som militärhundar valt rätt sida i det sociala kriget kommer som en VD:s dödsannons i morgontdningen. Att en polisstat splittras upp är för allas välstånd gynnamt men den givna regeln att "En gång snut, alltid snut" får en att inte förglömma vad som skall komma när barrikaderna brunnit ut. Vad kommer dessa människor att skapa i denna möjlgheternas drömvärld, som revolten faktiskt är? Auktoritära, religiösa, ideologiska demagoger omser sin chans att kontrollera sina medmänniskor? Vilda, klarsynta och solidariska människor som ser potentialen i självorganisering, i spridandet av upproret bortom staternas fysiska och mentala gränser, bortom tankar, känslor och sinnenas gräsner? Att aldrig förhandla, inte nöja sig med att bli givna vad de bestulits på, utan ta det och ta det ordentligt den här gången. Citat Aftonbladet 29/01: "Lyckas det egyptiska folket störta en diktator med såmång trumf på hand går ingen av de övriga arabledarna säker. En egyptisk revolt skulle bli en ännu större inspiration i regionen än den tunisiska."
Mubarak gjorde som vilken annan desperat maktahavare som helst hade gjort och stängde av internet och smsfunktionen i det egyptiska telenätet. Det han också gjorde i helgen, enligt Al-Jazeera, var att skicka in militärstyrkor i turistorten Sharm el-Sheik på Sinai-halvön. För att befästa sitt semesterfort i semesterorten och skydda honom från "sitt folk". Det spektakulära i det är att fascistsvinet bryter en överenskommelse mellan Egypten och Israel, välsignad av den amerikanske presidenten, där Mubarak lovat att aldrig sätta in militärstyrkor på Sinai-halvön.
Den 31 januari har folket tagit över gatorna, enligt flera medier. Kairo är en krigszon fylld av checkpoints bemannade av antingen militärer eller motståndsfolk. Medborgargarden i motståndsrörelsen har bildats och de har beväpnat sig med pistoler, knivar, gevär, sablar, golfklubbor och andra tillhyggen. De territorier motståndet tagit över avgränsas med massiva barrikader som byggts av allt material som kan hittas på gator, innergårdar och i butiker. Medborgargarderna rapporterar om plundring iscensatt av den egyptiska säkerhetssnuten. Maskerade gäng som kommer i bilar, beväpnade med maskingevär, plundrar folks hem snarare än affärer. Allt för att skapa splittring i motståndet. Medborgargarderna håller nu plundringsvakt dygnet runt.
Tahrir-torgetär fyllt av motståndsfolk dygnet runt. Omringade av stridsvagnar och ovan av stridsflygplan delar de ut hembakta kakor och tänder eldar.
På turistfronten så uppges Mubarak ha tagit en sista-minuten till Sharm el-Sheik emedan Luxors snutstyrka flytt fältet och det lokala motståndet jämnade stadens centrum med marken. Luxors revoltörer passade även på att plundra Konungarnas Dali en djupt anti-auktoritär gest mot alla fascister. Tutankhamons slavar jublar i sina massgravar. Även templen vanhelgades och dess värde om monument bleknade bredvid den av revoltens.
I Hurghada kravallade motståndet och försök att storma turistkomplex misslyckades. Staden intogs sedan av militären och en spänd stämning tog vid.
I flera andra turistorter var det oroligheter men utan några större konfrontationer.
Det svenska resebolaget Ving menar att upploppen är påhitt och andra resebolag gör vad de kan för att skicka ner turister och fortsätta business as usual.
Att egypterna stormar turistkomplexen är lika naturligt som vinden vid kusten. Det är hos turisterna ansvaret ligger. Så länge de identifierar sig som turister och därmed alienerar sig från det egyptiska folket, ser deras anti-auktoritära kamp som hotfull, så länge de ser upploppen som något hotfullt, med motståndet som antagonister, så länge kommer de per definition att vara fiender, exploatörer precis som Mubarak och hans vänner.
Åk inte hem utan slut upp i motståndet och sprid det! Gör som Ulla Liikanen och flyg ner för att kämpa! Bränn motorbåtarna i Röda Havet och låt den egyptiska öknen blomstra i revoltens hetta!
60 % av Egyptens snutstationer har nu brännts. Över 100 är döda på vår sida. Snuten ska ha skjutit 17 personer som angrep ett par snutstationer. 8 personer under demonstrationer. 8 personer i sammandrabbningar när fångar försökte rymma från Abu Zaabal-kåken i Kairo. 68 dödade i Kairo, Suez och Alexandria under fredagen.
Låt oss hoppas att egypterna ser potentialen i sin revolt. Låt oss hoppas att arabvärlden sätts i brand och att elden sprider följer med de flyende turisterna hem till de trygga forten.
Solidaritet med alla revoltörer i Nordafrika! Attackera alla institutioner!
...En fågel viskade i mitt öra att revolten börjat också i Sudan
För de som inte läst eller hört om varför egypterna revolterar så är det för att den egyptiske ärkefascisten Mubarak flitigt grävt sin egen grav de senaste 30 åren. Dels har han dragit ner byxorna för USA och deras fientlighet mot arabvärlden, dels har han varit en av de flitigaste tortyrmästarna i arabvärlden. Som i resten av den civiliserade världen har alla pengar som rullat in i statskasan (från USA) gynnat de rika i landet, Turismen, denna mångmiljard industri, har lagt munkavel på de fattigas verklighet. Oftast omskrivet som "arbetstillfällen" och "ekonomisk utveckling". Det har räckt med att du varit ett gatubarn eller en svenne-Ali i bankomatkön för att du ska bli bortförd till en tortyrkammare och torteras... till döds. Skulle du vara en dissident, eller ännu värre, en islamist, då hade jag inte velat vara i deina skor.
Fascist-svinet har grävt sin egen grav tillsammans med sin regering. En regering han i vredesmod avsatt natten till den 29/1 - som om de vore själva kärnan av problemet - och ställer sig därmed ensam vid randen till sin grav. Han vägrar avgå. Han vägrar fly.
Folket närmar sig för att begrava honom.
Uppgifter om att snutsvin såväl som militärhundar valt rätt sida i det sociala kriget kommer som en VD:s dödsannons i morgontdningen. Att en polisstat splittras upp är för allas välstånd gynnamt men den givna regeln att "En gång snut, alltid snut" får en att inte förglömma vad som skall komma när barrikaderna brunnit ut. Vad kommer dessa människor att skapa i denna möjlgheternas drömvärld, som revolten faktiskt är? Auktoritära, religiösa, ideologiska demagoger omser sin chans att kontrollera sina medmänniskor? Vilda, klarsynta och solidariska människor som ser potentialen i självorganisering, i spridandet av upproret bortom staternas fysiska och mentala gränser, bortom tankar, känslor och sinnenas gräsner? Att aldrig förhandla, inte nöja sig med att bli givna vad de bestulits på, utan ta det och ta det ordentligt den här gången. Citat Aftonbladet 29/01: "Lyckas det egyptiska folket störta en diktator med såmång trumf på hand går ingen av de övriga arabledarna säker. En egyptisk revolt skulle bli en ännu större inspiration i regionen än den tunisiska."
Mubarak gjorde som vilken annan desperat maktahavare som helst hade gjort och stängde av internet och smsfunktionen i det egyptiska telenätet. Det han också gjorde i helgen, enligt Al-Jazeera, var att skicka in militärstyrkor i turistorten Sharm el-Sheik på Sinai-halvön. För att befästa sitt semesterfort i semesterorten och skydda honom från "sitt folk". Det spektakulära i det är att fascistsvinet bryter en överenskommelse mellan Egypten och Israel, välsignad av den amerikanske presidenten, där Mubarak lovat att aldrig sätta in militärstyrkor på Sinai-halvön.
Den 31 januari har folket tagit över gatorna, enligt flera medier. Kairo är en krigszon fylld av checkpoints bemannade av antingen militärer eller motståndsfolk. Medborgargarden i motståndsrörelsen har bildats och de har beväpnat sig med pistoler, knivar, gevär, sablar, golfklubbor och andra tillhyggen. De territorier motståndet tagit över avgränsas med massiva barrikader som byggts av allt material som kan hittas på gator, innergårdar och i butiker. Medborgargarderna rapporterar om plundring iscensatt av den egyptiska säkerhetssnuten. Maskerade gäng som kommer i bilar, beväpnade med maskingevär, plundrar folks hem snarare än affärer. Allt för att skapa splittring i motståndet. Medborgargarderna håller nu plundringsvakt dygnet runt.
Tahrir-torgetär fyllt av motståndsfolk dygnet runt. Omringade av stridsvagnar och ovan av stridsflygplan delar de ut hembakta kakor och tänder eldar.
På turistfronten så uppges Mubarak ha tagit en sista-minuten till Sharm el-Sheik emedan Luxors snutstyrka flytt fältet och det lokala motståndet jämnade stadens centrum med marken. Luxors revoltörer passade även på att plundra Konungarnas Dali en djupt anti-auktoritär gest mot alla fascister. Tutankhamons slavar jublar i sina massgravar. Även templen vanhelgades och dess värde om monument bleknade bredvid den av revoltens.
I Hurghada kravallade motståndet och försök att storma turistkomplex misslyckades. Staden intogs sedan av militären och en spänd stämning tog vid.
I flera andra turistorter var det oroligheter men utan några större konfrontationer.
Det svenska resebolaget Ving menar att upploppen är påhitt och andra resebolag gör vad de kan för att skicka ner turister och fortsätta business as usual.
Att egypterna stormar turistkomplexen är lika naturligt som vinden vid kusten. Det är hos turisterna ansvaret ligger. Så länge de identifierar sig som turister och därmed alienerar sig från det egyptiska folket, ser deras anti-auktoritära kamp som hotfull, så länge de ser upploppen som något hotfullt, med motståndet som antagonister, så länge kommer de per definition att vara fiender, exploatörer precis som Mubarak och hans vänner.
Åk inte hem utan slut upp i motståndet och sprid det! Gör som Ulla Liikanen och flyg ner för att kämpa! Bränn motorbåtarna i Röda Havet och låt den egyptiska öknen blomstra i revoltens hetta!
60 % av Egyptens snutstationer har nu brännts. Över 100 är döda på vår sida. Snuten ska ha skjutit 17 personer som angrep ett par snutstationer. 8 personer under demonstrationer. 8 personer i sammandrabbningar när fångar försökte rymma från Abu Zaabal-kåken i Kairo. 68 dödade i Kairo, Suez och Alexandria under fredagen.
Låt oss hoppas att egypterna ser potentialen i sin revolt. Låt oss hoppas att arabvärlden sätts i brand och att elden sprider följer med de flyende turisterna hem till de trygga forten.
Solidaritet med alla revoltörer i Nordafrika! Attackera alla institutioner!
...En fågel viskade i mitt öra att revolten börjat också i Sudan
Egypten inspireras av Tunisien - "Day of Rage"
Måndagen den 25 januari tog ca 10 000 egypter över några av Kairos gator och tusentals deltog på andra håll i den utannonserade "Day of Rage" mot Egyptens fascist-regering. Det var samtidigt en fortsättning på det motstånd som började i Tunisien som svar på de levadskostanderna. 1 snut ska ha dött, 2 från motståndssidan, 250 skadades varav 85 var snutar.
Idag har Kairos gator varit under belägring av militär och polisstyrkor. Inrikesdepartementet har uppmanat sina soldater att använda våld vid minsta antydan till folksamling, marsch eller protestyttring.
Så här kämpar våra bröder och systrar i Egypten:
Idag har Kairos gator varit under belägring av militär och polisstyrkor. Inrikesdepartementet har uppmanat sina soldater att använda våld vid minsta antydan till folksamling, marsch eller protestyttring.
Så här kämpar våra bröder och systrar i Egypten:
Djurplågare fick smisk i Frankrike
I solidaritet med Billy, Costa och Silvia i Schweiz och alla torterade och fängslade djur, sattes en administrativ byggnad tillhörandes ett djurförsökslabb i brand. Företaget, som heter BIOMATECH, dödar tusentals hundar, marsvin, kaniner, grisar, får och ponnies.
Enligt media brann endast två våningar av den administrativa byggnaden, vilken är separat från labratorie-delen.
Aktionen lär ha ägt rum den 12 december.
